- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
488

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hannesburgama gjorde den till sin
morgonpsalm, sin middagsbit och sin
aftonsymfoni. Den svängde syllar in
på deras rätta plats, den dref in
nit-naglar och spikade fast skenor. Den
ekade bland kullarna i skymningen,
då den otrefligt synliga nattpiketen
reguliärt gick ut att aflösa sina
kamrater, hvilka stodo som svarta
silhuetter mot den gröna himlastrimman på
den högsta toppen. Det hälsade hvarje
ny vaghslast material, detta snöflande,
i näsan uttalade: *Jag vill tillbaka till
the Rand».

Det var behjälpligt med att bygga
broarna, ehuru Setton ej lade märke
därtill. Han kunde ej skilja mellan
en spik och en stol, mellan en sliper
och en artesisk brunn, emellan en skena
och en träbjälke. »Skräpet» låg och
belamrade platsen, som han önskade
hålla snygg. Karlarna plockade detta
»skräp» ur vagnarna och gjorde
hvarjehanda åt det eller med det, och hur
det nu var spändes broarna öfver
vattendragen. Men det kunde lika
litet ha fallit löjtnant Setton in att
ägna något intresse åt detta arbete,
som han i skolan skulle ha läst några
rader ut öfver dagens läxor.

Då den sista af de tre broarna var
i det närmaste färdig, kom Hagan
inrusande på hans expeditionsrum med
ett telegram från Phil, som ville att
han ofördröjligen skulle komma
tillbaka. Den stora midtelbärbjälken till
Fally-bron höll på att resas, och
endast Hagan kunde taga befattning med
den ändan däraf, som Phil ej hade
under sitt sakkunniga öga.

— Men karlarna här veta precis
hvad som ska göras. Om något skulle
gå på tok, fråga då Jerry . . . jag
menar Thrupp. Han lär vara klar att
börja nitningen i morgon, och sedan
återstår ingenting annat än lägga spåret.

Setton tyckte ej om denna man med
den hojtande rösten och de oknäppta
kläderna. Hade märkbart — fastän
Hagan var för ifrigt upptagen att ob-

servera det — dragit sig tillbaka från
hans umgänge. Ej häller förstod
Setton huru en menig man sådan som
Thrupp kunde öfvertaga ansvaret for
något, allra minst då en reguliär
officer, att nu icke tala om en
stations-befälhafvare, fanns ä prendre. Han
antog, att Hagan skulle ha sagt åt
äldste underofficeren vid pioniererna att
inställa sig hos honom denna dag för
att erhålla order. Men Hagan, som
ej gjorde annat än åt, sof och tänkte
på broar, hade icke meddelat sig med
sergeant Rayne — förutvarande
räkenskapsförare vid Thumper’s Deep och
befordrad, emedan regeringen
nödvändigt ville att kåren skulle föra böcker.
Hagan hade tillbrakt de senaste
timmarna på ett icke formenligt
komité-sammanträde med Jerry och en annan
af menige man, Fulson, f. d.
maskindirektör vid Little North Bear-grufvan.
Liggande i lä under en karrow-buske
hade han ritat diagrammer i smutsen
och bestämt hvarje slutlig detalj för
den bro som skulle hjälpa kåren
tillbaka till dess efterlängtade Rand.

Pigg och kry steg löjtnant Setton
upp i den diamantklara dagningen för
att kommendera sin station vid
Pipka-meelepompfontein. Men hur tidigt det
än var hade pioniererna försteget.
Situationen då han anlände till
stranden af det tredje vattendraget var i
korthet följande:

De sänkte med för hand gjorda
lyftkranar från hvardera stranden en
bind-bjälke, och dessa båda skulle mötas i
midten, där Jerry och Fulson stodo
färdiga att taga emot dem. Den
tjugu-åttafotsbjälke, som skulle ha täckt
spänningen, hade af misstag skickats vägen
rundt till Namvpert, och Jerry trodde
blindt att Kaplandets jämvägsminister,
den där han vanligen betecknade såsom
»den värsta rebellen så när som på en i
hela följet», hade åstadkommit
dröjsmålet med vett och vilja. Det
obehagliga med historien var att de i
af-vaktan på tjuguåttafotsjämbalken hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free