Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
användt de sista af sina träslipers för
att lägga en skarp kurva strax framför
bron, där jämslipers voro svåra att
lägga och tillpassa. Följaktligen hade
de intet provisoriskt lager af slipers i
midten af vattendraget för att mottaga
belastningen af de två
fjortonfotsbal-karaa, då dessa sänktes.
Af denna anledning hade Jerry om*
provisarat ett stallage af nitnagelslådor
och ribbor, tillräckligt starkt att bära
honom och Fulson, och då han kände
sitt folk tilltrodde han sig att
åtminstone provisoriskt kunna nita fast lasken,
medan karlarna vid lyftkranama höllo
bindbjälkama och sänkte dem gradvis
på hans signal. Det var ingen
ortodox ingeniörspraxis, men hufvudsumman
var att bron kunde bära spåret. Vid
fyratiden på morgonen voro
balkän-dama prydligt inriktade mot sina
sta-digblifvande hvilopunkter, och deras nos
kom allt närmare mötesplatsen i midten.
— Norra balken!
Jerry lyfte handen och sänkte den
långsamt.
Det hörsamma arbetarelaget vid
lyft-kranen släppte efter med
utomordentlig försiktighet. De lydde icke
soldaten Thrupp, utan Jerry från Thumper’s
Deep och Fulson från Little North
Bear — båda mäktiga män.
— Skrufvama klara nul Här
kommer han! Håll i! Håll i! precis så
däri Inte en hårsbredd mera! Söder
balk upp en liten smula. . . Hälften
så högt som ett hår är tjockt!
Han lade ett vattpass öfver det en
halftum breda gapet mellan de båda
balkama och vred hufvudet på sned.
Ingen’ drog andan utom löjtnant Setton,
som brådskande gått ett stycke. Han
observerade att en pyts flammande kol
— stulna naturligtvis — låg vräkt
under buken af hvardera »jämsaken».
Konkreta föremål, som lågo utom hans
begreppssfär tänkte han alltid på såsom
»saker». Fyra man sköto upp två
flata »järnsaker» — lasken heter det
på brotekniskt språk — en till Jerry
och en till Fulson, som stod midt
emot honom på andra sidan balkama.
Så noggrann var tillpassningen, att
tyngden af laskaraa, då de kilades in
mellan balkamas flänsar, kom den
södra — som hölls af linor, ej af länkar
— att sänka sig en smula, och Jerry
svor såsom endast en Rand-mekaniker
med tolfhundra pund öm året och
andel i vinsten ha rättighet att svärja —
kraftigt och befallande.
— Hvad gör ni där, karlar?
Rösten gick förbi Jerry likt en
sommarvind. Hans ena hand befann sig
på vattpasset, den andra höll en slägga.
Ena ögat sneglade på bubblan i
glaset, det andra, som var rödt af
ängslan, stirrade genom hålen i lasken
under afvaktan att de upphettade
bal-karnas expansion skulle föra nithålen
i linie. Astronomer, som vänta på en
förmörkelse, bliga ej så allvarligt som
Jerry och Fulson då gjorde.
— Jag säger: hvad är det ni gör
där, karlar, utan order? skrek löjtnant
Setton för andra gången.
— St! sade Jerry och viftade med
släggan för att bjuda tystnad.
Han var nu halft medveten om den
störande närvaron af en obehörig. De
fyra hålen täckte hvarandra fullständigt.
— Nitnaglar hit! Fort, Mc Ginnis!
Möt, Fulson!
En karl langade upp tången med
den rödglödgade nitnageln, och Jerry
hamrade på som en konstnär.
— Det här kommer att göra
gubben . . . (han nämnde Kaplandets
jäm-vägsminister vid namn) sängliggande
sjuk! Han trodde naturligtvis att han
skulle försinka oss, när han lät våra
grejor valsa i väg till Nauwpert! Jag
hoppas till gud, att hans bror skjuter
honom en kula i kroppen, när hans bror
kommer ditner! Håll an! Nitnagel, Mc
Ginnes, nitnagel! Hur ä’ det fatt med
dig? Lyftkranama därborta. Håll an!
Hvad tar ni er till, karlar? Åh, herre
Jesus I
Om Jerry på nitnagelslådorna tappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
