Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN INTERVIEW.
Af EVA WIGSTRÖM (AVE).
(Prisbelönt humoresk vid VARIAS pristäflan.)
/^\m det kan kallas ett paradisiskt
^ tillstånd, att ej ha sett stort mera
af lifvet än en metmask, så har jag
ända till mitt nittonde år lefvat under
Edens oplockade äppleträd.
På grund af min tidiga färdighet i
innanläsning i a-b-c-boken, bestämde
min styfar, som då var änkling och
klockare i en landtförsamling, fördold
för världens öga, att jag skulle bli ett
skinande lärdomsljus.
Vi hade en gammal ogift
komminister, som sträfvade att öka den
allmänna bildningen samt sina egna
inkomster genom att plugga klassisk
lärdom in i så många af socknens pojkar,
som han kunde få tag i, och jag
befann mig ju, i min egenskap af född
klockarepojke och styfson till min
pappas efterträdare, närmast till hands.
Under en följd af år, som jag
pluggade för honom, hade jag blott en
olyckskamrat, Josef Andersson hette
han, men denne ende var ett lejon.
Aldrig i mitt lif har jag påträffat ett
sådant minne, när det gällde
utanläs-ning, som denne Josef egde; en
minneskonstnär skulle fått slaganfall om
han hört honom vefva fram sina
latinska läxor, andra sådana att förtiga.
Hela hans minnesapparat var antagligen
öfversmord med snickarlim om ej rent
af med syndetikon och i detta
klibbade sig alla läxorna fast samt sutto
där så tätt, som borsten på en
igelkott, och om plats till en enda tanke
kunde det ej vara tal. Det blef där
ej häller, ty Josef for direkt från
komministern per forvagn till ett
elementarläroverk, anmälde sig till
mogenhetsexamen och gick igenom med glans,
hvarefter han för en tid försvann från
min horisont.
Senare kräfdes af mig samma
konststycke i examensväg och jag
befordrades på samma sätt till det där
läro-värket, anmälde mig, alldeles som Josef
gjort, och — föll igenom med glans.
Detta kom sig bara däraf, att man
ej hade förstånd att examinera mig i
någon enda af de äldre aktningsvärda
romaner, hvilka komministerns
husmamsell ställt till min disposition och
hvil-kas innehåll var det enda jag mindes
af all den lärdom, som bjudits mig.
Jag måste ha sett mycket kuggad ut
vid min återkomst till klockare och
präst, ty ingen af dem kunde med
lugn fördraga åsynen af min person.
Uppriktigt sagdt var deras o vädersmin
ej häller någon ljufligare syn för mig,
och som jag under hela min skoltid
tänkt att blifva en större diktare, vände
jag nu min inspirerade blick mot
tid-ningsprässen.
Här hade jag ju hela landet — och
städerna — för mig; jag behöfde blott
utvälja det samhälle, som skulle åtnjuta
förstlingen af mitt snilles frukter. Jag
tänkte först och främst på att välja
emellan Stockholm och Göteborg, gjorde
ett tyst aftal med ödet, om ett tecken
att gå efter, och detta kom snabbt i
gestalt af en gårdfarihandlare, som
blad andra samhällsnyttiga varor sålde
råttgift. Detta förde han väl insvept
i ett tidningsblad, och som dylik
själa-spis både i klockare och prästgård
inskränkte sig till »Väktaren»,
tillhand-lade jag mig krämarens giftgömmor.
De voro små, men naggande goda,
dessa blad, härstammande från två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
