Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna utrikesresa, att jag såg gnistor
för ögonen då jag förklarade mig redo
att åtaga mig det i hög grad
diplomatiska ärendet när det så skulle vara.
»Då föreslår jag, att herm ger sig
i väg genast, innan någon hunnit se
och taga reda på hvem herm är»,
föreslog min blifvande principal. »Herrn
känner naturligtvis mycket väl till
Köpenhamn», antog han, som var infödd
skåning, samt höll kännedom om
Danmarks hufvudstad för grunden till all
högre bildning, och jag svarade med
ett nytt öfverlägset leende samt en stum
bugning. Ett par timmar senare hade
jag åter försatt två järnvägsinspektorer,
tre konduktörer och en stationskarl i
blågredelint raseri öfver mina frågor
samt höll nu på att fråga vettet ur
biljettören på en af »Det forenedes»
ångbåtar i Öresund.
Min sista fråga till denne dignetär
framställdes på landgången och gällde
operadivans namn och bostad, om hvilka
jag var fullständigt okunnig. Men en
puff i ryggen af en efterföljande
passagerare samt biljättörens ilskna:
»billetten, idiott!» blef enda vinsten af denna
interview.
Hela Köpenhamn tycktes mig vara
i uppror. Människor rände åt alla håll,
likt sinnesförvirrade myror kring en af
fara hotad myrstack; vagnar foro som
besatta löst på mig, och en kärra sköts
af en madam mot mina knäveck med
en taktlöshet, som bringade mig i
intim beröring med ett plank framför ett
nybygge.
Men i samma ögonblick, som jag
återfick mina sinnens bruk, tog jag till
att välsigna min lilla kännedom i danska
språket, ty här på planket stod med
ofantliga bokstäfver tryckt, att en
berömd svensk »sangerinde» skulle denna
samma afton uppträda, som solens
prästinna, på Nörrebro teater. Svårare
än så var det ej att få reda på min
berömda landsmaninnas namn.
Återstod nu bara att få veta hvar hon bodde.
»Apelsiner-siner-siner — godt, fem
öre styck!» skrek en gäll röst bakom
mig där jag ännu stod och stafvade
på den stora affischen. Detta var
naturligtvis åter en fingervisning af mitt
välvilliga öde. Sedan jag tillhandlat
mig sex stycken halfruttnade apelsiner,
började jag interviewa den
vördnadsbjudande försäljerskan, erhöll bekräftelse
på mitt antagande, att Köpenhamns
Nörrebro var stadens mest fashionabla
stadsdel, liksom i Stockholm, samt att
Nörrebro teater var hela landets främsta
konstanstalt. Madamen kände äfven
till min firade landsmaninnas bostad i
Lille Kongens gade, ty madamen hade
en liten dotter, som uppträdde i den
storartade Revy, som för hundrafjärde
gången samma afton skulle spelas på
nämnde teater.
Det var ännu tidigt på eftermiddagen,
och jag satte genast iväg åt det
anvisade hållet samt stannade icke oftare än
jag kände behof af att spörja mötande
personer om vägen, och detta skedde
på sin höjd tolf gånger under den
halfva timme, som jag använde till att
springa kors och tvärs i ett nät af
smala gator och gränder, ur hvilka jag
slutligen, mot en afgift af 25 öre,
lotsades ut och vidare in i Lille Kongens
gade, hvars stenläggning jag beträdde
med stor vördnad för namnets
majestätiska klang.
Det angifna husnumret var lätt
funnet; jag gick med betydlig
hjärtklappning upp för en sliten trätrappa till
tredje våningen, slant med foten på
öfversta trappsteget samt körde
hufvu-det mot en dörr, som for upp därvid,
och jag befann mig ligga med båda
händerna innanför en hög tröskel.
Ett klingande fruntimmersskratt
uppmuntrade mig till uppstigning och i
knäböjande ställning blickade jag upp
till en strålande varelse i en dräkt,
hvartill mina hänförda blickar aldrig
skådat maken, så lyste den af silfver,
guld och ädla stenar, och damens
ansikte hvar så hvitt som det finaste
potatismjöl och rödt som lingonsaft. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
