Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade den blifvit anmäld, förra året var
den t. o. m. upptagen i katalogen, men
konstnären hade i sista stunden ångrat
sig och lät den stanna i atelieren, där
han fortsatte att måla på den och
ändra i oändlighet, säges det.
Hvem minnes icke, hvilket jubel det
väckte, då för circa tolf år sedan det
budskapet kom från Paris, att en svensk,
förut föga känd målare för sin tafla
»En hjältes död» erhållit en så
särskild stor utmärkelse? Vi hade en ny
stor konstnär. Och om äfven detta
jubel märkvärdigt tynade af, då den
prisbelönta taflan hann våra
landa-mären och vi upptäckte, att det
säkert mera varit det fransk-patriotiska
ämnet än det konstnärliga utförandet
— hur fin än kompositionen är —
som afgjort värkets öde, så väntade
man i alla fall med intresse det som
följa skulle.
Många år ha förgått. Först nu
låter Forsberg oss se dessa års stora
arbete.
Det är morgonen den 6 November.
Disigt ligger slagfältet vid Liitzen.
Den svenska hären, redo att möta
fienden, gör bön. Konungen, sittande
till häst, har blottat sitt hufvud. Han
höjer värjan, har hufvudet starkt
till-bakakastadt och blickar upp emot
himlen, hvars bistånd han extatiskt
åkallar. Den »gula brigaden», i
förgrunden, knäfaller; alla deras blickar
äro entusiastiskt riktade mot honom;
medan andra skåda spejande ut öfver
fältet, där Wallensteins legioner redan
nalkas.
Här saknas icke lif. Vissa partier,
såsom de knäfallandes hänförelse samt
den dimhöljda luften som insveper
hären, äro utmärkta. Men det är långt
ifrån en mästares värk. Först och
främst ligger det något uppstyltadt,
landsortsaktörsmässigt öfver
»troshjäl-tens» framställning. Icke häller
värkar det fördelaktigt, att två intressen
göra sig så skarpt gällande: deras som
se upp till hufvudfiguren och deras som
så lystet betrakta fienden. Konungens
stab, uppställd strax bakom honom,
är, om man bortser från åtbörderna,
ganska likgiltigt skildrad. Och det
saknas den värme i tonen öfver det
hela, som kräfts och som konstnären
säkert känt och tänkt sig men icke
förmått skänka. Därtill kommer, att
färgerna värka för matta och kalla.
Forsbergs till dimensionerna väldiga
tafla är icke just fördelaktigt placerad,
i en gång så att säga, halft dold af
en trappa. Det fans icke plats i
svenska konstafdelningens rum. Där
är också så trångt, hvadan flera än
han haft skäl att klaga; i synnerhet
Liljefors och Björck. Den senares så
storslaget komponerade porträtt af*
konstnärens fru har visserligen en
framstående plats, i ena hörnet af
fondväggen, men dagern, som faller
där-öfver, är den olyckligaste. Jag tvekar
icke att sätta detta porträtt främst
bland alla. Måladt med sådan
själfull kraft som det är, så konstnärligt
utfördt, att personen träder som
lifs-lefvande in i rummet emot oss.
Bruno Liljefors borde ha varit
rikare representerad, på det att
utlän-dingama kunde ha bättre fått lära
känna hans vackra, lekande scener
ur djurlifvet och hans storartade
na-turstämningsbilder. Det främsta af
hans här utstälda arbeten —
»Vildgäss» — är emellertid karaktäristiskt
nog för hans målningssätt samt
därtill ett högst framstående konstvärk.
Midt å fondväggen likasom midt å
hvardera sidoväggen tronar en tafla af
Zom. Kung Oskars porträtt är raskt,
kanske alltför raskt måladt;
midsommardansen liffull och (för att vara af Zom)
märkvärdigt stämningsrik; den tredje
duken, kulla med sitt barn vid bröstet,
är hänförande fint utförd. Af alla
svenska målare är Zom mest känd,
högst prisad i Paris. Och det tyckes
väl också vara den vanliga meningen
hos oss, att han är numro ett.
En fullblodig konstnärsnatur, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
