Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målare med fantasi och själ, det är
Georg Pauli. Då jag tänker på så
ringa väsen det göres af honom i
jämförelse med många andra, erinrar jag
mig hvad den italienske skulptören
Biondi hade skrifvit i sin katalog vid
Paulis namn: »Utan äregirighet, men
har själ». Det var den uppfattning
han fått af Paulis värk, ty personligen
känner han honom icke. Och det gör
ej häller jag, hvadan jag högt kan få
uttala min harm öfver, att bronsmedalj
var det som skulle beskäras
»Kärleks-trädgårdens» diktare I
Åh, det är sannt, den heter
»Midsommarnatten» på världsutställningen;
men jag föredrager den gamla titeln
såsom mera passande. Det är en
poetisk, landtlig bild. Hon, den
ungunga hickan knäpper sakta på sitt
strängaspel för honom, som ligger i
gräset vid hennes fotter och blickar
förälskad upp till henne. Ett annat
par stå tysta bredvid hvarandra: hon
den stolta sköna, som kanske icke
själf vet af, att hon låter sin unge
beundrare ömt trycka hennes hand.
Längre bort ett kelande par, ännu
längre, borta bland träden, dansande
och lekande. Ett romantiskt landskap,
vid en stilla vik, och se, där uppe på
kullen ett fridfullt litet tempel. Det är
en bild full af grace, af kärleksdrucket
lif och glädje.
Man har med förtrytelse anmärkt,
att den är icke nationell. Men man
har glömt, att den är i sitt slag ett
litet konst värk. Ocb vid Venus och
Apollol hvad har konsten med
nationerna att göra?
Nationell lär ju däremot »le grand
décorateur» Carl Larsson vara. Fast
jag anser för min del, att om man
skall tala därom, så är Carl Larsson ofta
vida mera dansk än svensk. Och i hans
dukar på världsexpositionen ser man
lyckligtvis hvarken det ena eller andra.
Han har utställt den i färgen så glada
och solljusa »Gratulationen på
Karin-dagen», den lilla fina akvarellen
»Framför spegeln» samt »Skolgossarnes
korum», om hvilka det förut talats i
Varia, i februarihäftet detta år.
Prins Eugéne är representerad af bl.
a. sin från Nationalmuseum bekanta
»Sommarnatt», som väl är hans
yppersta målning, naturtrogen och
poetisk. Erik Sääf har en stämningsfull
månskensbild. Och af våra öfriga
landskapsmålare är Fj sestad mycket
lyckligt företrädd, hvilket däremot
knappast kan sägas om Nordström eller
Per Ekström.
Richard Bergh utställer ett utmärkt
porträtt af fru Olga Fåhræus samt
»Riddaren och jungfrun», inför
hvilken utländingarna stanna häpet leende.
Och att de le, undrar jag icke på . . .
Dessa obetydliga anteckningar kunna
naturligtvis icke ge någon hel bild af vår
konstutställning, där, utom redan nämda
konstnärer, Tegerström, Hanna Pauli
och Törnros, Kreuger och Wilhelmsson
m. fl. uppträda samt voro värda, hvar
och en, att ägnas särskild
uppmärksamhet, något som ju för utrymmets
skull icke varit möjligt.
Hvad vår konst i Paris emellertid
lärt är, att, om vi icke vilja komma
alltför mycket efter, vi måste taga oss
i akt för de två stora farorna:
själf-öfverskattning och kotteri-inskränkthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
