Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På seglats med en liten
skonertrig-gad slup »Ariel» från Livorno till
Lerici drunknade han under en
orkan-lik by i Speziaviken tillika med sin
vän Williams och en sjömanspojke den
8 juli 1822. Deras lik återfunnos 10
dagar senare. Shelleys lik, jämte det
exemplar af Keats* dikter man fann i
hans ficka, brändes på bål på grekernas
vis med rökelse, vin och salt; hans
hjärta räddades undan lågorna af hans
trogne vän kapten Trelawny och
återfanns efter Marys död, 1851,
ihoptor-kadt, förvaradt i en siden kapsel,
emellan de blad i Shelleys elegi Adonais,
där han besjunger dödens förhärligande
i evigt lif. Skaldens aska nedsattes
först i den protestantiska kyrkogården
i Rom, men flyttades året därpå af
Trelawny till en graf i närheten af
Cestiuspyramiden, invid den
kyrkogården delvis omgifvande gamla romerska
muren. Trelawny tillredde sin egen
graf bredvid Shelleys, som bär
inskriptionen :
Percy Bysshe Shelley
Cor Cordium
Natus IV Aug. MDCCXCII
Obit VIII Jul. MDCCCXXII
samt därunder citatet ur Shakespeares
»Stormen*:
»Nothing of him that doth fade
But doth suffer a sea-change
Into something rich and stränge.»
(Af honom ingenting förbleknar,
Men till klenod af sällspord prakt
Förvandlas genom hafvets makt)
I närheten hvilar stoftet af Shelleys
son William och skalden Keats.
* * *
Shelleys lif var en romantisk dröm,
en mystisk, sorglig saga. Han var en
panteistisk drömmare och idealist. Han
omfattade och förfäktade sina åsikter
med uppriktigaste ärlighet och
välmenande syfte, men han betraktade
världen med en visionärs blick;
gäckad i sträfvandet efter oupphinneliga
mål, blef han olycklig och för stunden
äfven orättvis mot andra. Han vidhöll
möjligheten för människan att, med sin
viljas makt allena, kunna tillintetgöra
det ondas existens i världen, och
sålunda uppnå fullkomligheten. — I
yngre år låg Shelleys håg och böjelse
lika mycket åt poesien som åt den
spekulativa filosofien; han stod tvekande
i valet och slutade med att förena
bägge* ingalunda till fördel för hans
diktning. Men prakten af hans lyrik,
fulltonig, kraftig, melodisk,
storslagenheten i hans idéer, fantasiens flykt, allt
präglar honom som en stor poet. Det
kan ifrågasättas, huruvida någon mo’
dära poet i lika mån som Shelley
närmat sig antikens stora skalder. Med
förbigående af de i hög grad omogna
ungdomsarbetena Zastrozzi och St.
Irvyne, ett par, i all sin hårresande
hemskhet, till det burleskt komiska
gränsande romaner, ej fria från plagiat,
samt dessutom ett eller annat liknande
opus, kan man säga, att skaldens
egentliga diktarbana tager sin början med
Queen Mab. Dikten påbörjades af
Shelley vid 18 års ålder och utgafs
ett par år senare i liten upplaga som
»ett filosofiskt poem med
anmärkningar». Författarens mening hade icke
varit, att det skulle få den spridning
det sedermera erhöll, det var
ursprungligen afsedt för endast en trängre krets
af vänner och meningsfränder, Ingen
annan af hans dikter har emellertid
haft så stor spridning och upplefvat
så många upplagor. Den innehåller
en mängd strofer fulla af
öfverväldi-gande kraft och klingande välljud.
Skalden, alltid hänsynslöst sträng i sin
själfkritik, skrifver året före sin död
till en vän: »En löjlig omständighet
har inträffat. Queen Mab, ett poem,
som jag vid helt unga år skref i den
mäst ursinniga stil, med långa
anmärkningar mot Jesus Christus och Gud
fader, och kung och biskopar, och
äktenskap och — fan vete allt för slag,
har just nyligen utgifvits af en
bokhandlare vid Strand, tvärtemot min
önskan och medgifvande, och satt alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
