Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten pojke hade ett finger i
munnen och med den andra handen höll
han hårpiskan i byxfickan, och den
allra minste, som ännu icke hade någon
hårpiska, bar på sitt rakade hufvud en
uppåtsträfvande svart hårtofs, som
vaggade af och an.
I den långa skumma stugan stod en
oldfader till kines i hvit mantel, med
böjd rygg, djupt nedfallande vida ärmar
och en staf i båda händerna, med hvilken
han hälsade, i det han långsamt förde
den upp och ned.
Jag såg då ännu blott med en
konstnärs ögon, som blott vilja se det yttre
skenet. Och så kom det sig att jag
såg: ett mildt, vist ansikte med många
rynkor och fåror, öfver hvilket en lugn
värdighet hvilade, ett ansikte, som
genom lifvet var förklaradt till ett fast,
beståndande uttryck för allvarlig vishet.
Med en förnäm åtbörd, i det han
sakta räckte ut sin hand, anvisade han
mig en stol.
Stolame stå längs väggarae, så att
midten af rummet, där det ej finnes
något bord, får ett utseende af
monoton tomhet, men också större stränghet.
Till höger från ingången, vid den öfre
ändan af rummet, är ett slags estrad,
på hvilken husfaderos stol står,
behärskande salen. Midt emot i bakgrunden
står ett bord med tabletter och
offerbord med många vaser och rökelsekärl,
där tillbedjan af förfädernas andar äger
rum . . .
Jag frågade den gam^e efter hans
familj, efter hans barn och barnbarn.
En öfverflödig fråga, tänkte jag, ty
ungefär tjugo bam hade kommit in
med mig, men denne gamle var far
till tre yngre generationer.
Nu kom en liten kines — han med
hårtofsen — helt högtidligt fram till
mig med en kopp te, som han
vörd-nadsfullt räckte mig. Jag frågade
honom något, och den alls icke förlägne
kinespysen skrattade och sade med sin
späda röst melodiska kinesiska ord,
hvarvid hans händer utförde graciösa
rörelser. Han ropade fram sina bröder
och kusiner, som hoppade omkring mig
och skrattade, när jag bakvändt
uttalade ett kinesiskt ord.
Den gamle såg detta från sin stol
och log mildt. Han såg på det unga
lif, som utgått från honom. Och den
vänlighet, som man bevisade hans barn,
betraktade han som en hyllning åt
honom själf.
Ännu andra kineser kommo in, unga
män, hvaribland fäder till många af
barnen, och äldre som redan voro
far-fäder. Sedan jag utbytt hälsningar med
dem, uttryckte jag min glädje öfver den
gamles lycka, den största, som en kines
kan njuta: många barn och en hög
ålder. Jag frågade efter hvaije bam,
hur gammalt det var och hvad det lärde
till, eller om det var en vuxen, om
han var köpman eller studerande.
Och den gamle log från sitt
högsäte, lyckligare genom min förståelse
för hans lycka. Han satt där i
skymningens dämpade ljus, böjd mot jorden
med det lif som gått ut från honom
starkt och fullt omkring sig. Han log
mildt och kände sig själf beundrad i
de blickar, hvarmed jag såg på hans
ättlingar.
Och då tänkte jag plötsligt återigen
på den andre gråhårsmannen, som sökte
sin graf i klippöknen. Jag började
förstå hur det är möjligt att så lugn gå
emot döden, när man är medveten om
hvilket rikt lif man lämnar efter sig,
ett lif, som i Kina i sitt innersta väsen
är detsamma, som här ständigt äras,
ständigt det förflutna. Den blick, som
denne mer än nittioårige patriark
kastade öfver sina mer än femtio barn
och barnbarn, visste intet af fruktan
för döden.
Den gamle log mildt med böjdt
hufvud. Klara barnaröster afbröto
tystnaden, gladt sorlade det unga rörliga
lifvet vid hans fötter, fullt af vördnad,
och af tack för den tillvaro, som det
fått af honom.
Jag skall ännujjoftajse^honom i min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
