Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slumra ännu alltjämt de dygder, som
stå skrifna i Guds ord. Men ännu har
ej den skallande röst ljudit, som en
gång väcker detta folk till
återuppstån-delse och eldar de tröga sinnena med
helig tro.
Med kanoner och ironclads och med
politiserande missionärer når man
aldrig detta. Det måste komma ur
folkets midt, med användning af dess egna
medel, dess egen religion, dess egen
konst. Det har i stället för Jesus sina
Euddhas, som ej äro annat än lika
många Jesus, och för Maria har det
Kwan Yin, nådens Buddha.
Är det ej älskligt och poetiskt när
den kinesiska kvinnan, lik en katolik
för Maria, sjunker ned för den härliga
Kwan Yin och beder: t O stora
kärlek, stora medlidande, Boddhissatwa
från västern, skänk mig många baml
Jag vill vara kysk och ren och älska
mina föräldrar och öfva de kvinnliga
dygderna och offra dig mycket
rökoffer! t — Är det ej vackert och
älskligt, när hon sätter på sin
Kwan-Yin-figur en ny mantel af gult siden och
på sin födelsedag ger den en ny hatt,
o en sådan vacker hatt med klockor
och pärlor, och när hon sätter framför
honom fint te i en liten vacker kopp,
eller frukt och lotusblommor, för att
den skall inandas lukten och förnöja
sig därmed?
Är det ej förtjusande att kinesen
känner ett sådant behof af att allt hvad
han tager i händerna är en smula
vackert? — Om man i en bod köper t. ex.
en pensel, rökvärk eller papper, får
man detta i en näpen ask eller i ett
gult papper med fåglar eller blommor
eller drakar. Sådant grått
omslagspapper, som man använder hos oss, vore
för simpelt till och med för den
simplaste kuli.
Man må jämföra en af våra
livréklädda betjänter i deras slickade
all-daglighet med en kinesisk lampkuli.
Denne ställer sig med förnäm grace
på en stol, behagfullt vecklar han upp
sina ärmar, lätt och behagfullt lyfter
han på fingerspetsame lampan, som
om hon vore en skål med helig olja.
— Jag åger en samling gamla
kinesiska figurer, undervärk af konst, om
hvilka en af våra vanliga borgare skulle
säga: »Fy sådana vidunder, så fula!»,
under det att samme lampkuli — saken
har passerat — noga kunde säga, hvilka
af figurerna voro vackrast, och hvarför
de voro det — hur detta ansikte mer
än ett annat gaf uttryck åt Buddhas
väsen, och han gjorde mig
uppmärksam på finesser, som jag ännu ej lagt
märke till. En sådan karl har till och
med känsla för blommor och fåglar,
och han känner med händerna på en
porslinkopp, till och med med slutna
ögon, om och hvarför den är finare
än en annan.
Kinesen har också mycket mer
känsla för naturen än man skulle vänta
af honom. En prosaisk näsvis
holländska sade en gång vid åsynen af
haf-vet till mig: »Hal Jag blir törstig af
det, kom så gå vi och få oss något
att dricka!» — Min lärare i kinesiska
däremot öfverraskade jag ofta vid det
att han satt på kullen bakom mitt hus
och timtals stirrade ut Öfver bergen
och hafvet, som då låg i fullkomligt
lugn. Jag förstod det ej. Det var en
dålig karl, en skojare, en bedragare
som de andra. Jag frågade honom
hvarför han icke hellre gick ut och
gick, om något fattades honom, hvad
han grubblade öfver.
»öfver ingenting», sade han, »jag
tänkte just inte på något, det är så
skönt!» —
Förundrad frågade jag: »Ja, men hvad
ser ni då i fjärran?»
Lugnt och kort, som om min fråga
misshagat honom, svarade han: »Siao
Jaöl» (»sväfva!»).
Det är karaktäristiskt för en sådan
där kines. Sväfva! Sväfva öfver
hori-zonter in i fjärran, i mysterierna af
himmel och luft — denne kines som
så skamligt bedrog mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
