Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra så långt bort man kunde komma i den
andra ändan. Afståndet gör intet till saken
sa’ gästgifvaren. Vi ha godt om hästar och
karrioler som gratis stå till förfogande.
På aftonen den 23, då kamraterna med
sitt ungdomståg uttröttade anlände, hade
jag sörjt för dem på bästa sätt. Resan
genom Jämtland och Merakerdalen hade
naturligtvis varit öfverväldigande, och ur
12 par glädjestrålande artistögon läste jag
en högstämd skildring af dagens växlande
intryck. I Hommelviken lefdes ett friskt
naturlif. I gästgifvargårdens dagligstuga
intogo vi våra måltider, serverade af värd
och värdinna, samt dessutom uppvaktade
af bestefar och bestemor, ett par härliga
prakttyper af norsk allmoge. Gumman
bortåt 80 år, med hvitt hår, stycke och
mössa och ett oefterhärmligt fryntligt
leende, med gropar i kinden, där nog fordom
ett skalkaktigt behag bjudit ungersvennema
på ögonkalas. Gubben några år yngre,
bredaxlad, undersätsig, med sträft hår och
en kraftig, ansiktet liksom en ram
omgif-vande skäggkrans, buskiga ögönbryn, och
järnvilja i mungiporna, från hvilken den
oundgängliga långpipan hängde ner. Det
är värkligen synd, att jag inte kan bjuda
Varias läsare på på några porträtt af detta
gamla kärnfolk. Nästa gång jag turnerar
skall jag medföra kamera.
Den 25 juni på morgonen anlände vi
till Throndhjem, hvarest stor marknad med
ett värkligen fängslande folklif just hade
börjat. Men teatemöjen sådana som »Brott
och Brott» samt »Stulen lycka» passa föga
för marknader och deras publik.
Emellertid lyckades våra föreställningar öfver
förväntan, och resultatet får väl bland annat
i främsta rummet tillskrifvas
det värksamma biträde, som
tidningen Dagsposten och
dess i många fall märklige
redaktör Haakon Löken
lämnade oss. Allt hvad
göras kunde för att främja
vår sak uträttades af den
vakne och liflige redaktören,
som efter hvad jag hört
sägas skall vara en hvass politiker, men
som för oss visade sig vara alla värkliga
kulturinträssen i högsta grad hängifven.
I redaktör Lökens sällskap blef det oss
förunnadt att företaga en promenad genom
stadens äldsta del och att se saker, som
delvis lågo under jorden. Under det gamla
rådhuset, hvilket nu tjänstgör som
sprut-hus och brandstation, visade han oss
hörnstenen af en gammal romansk kyrka med
väl bibehållen ornamentik, hvars motiv
sedan upptagits vid restaureringen af
Thrond-hjems domkyrka. Efter detta styrdes fär-
den till Throndhjems märkligaste
sevärdhet, domkyrkan, hvilkens krönika såväl
som konsthistoria i största hast
genom-gingos och som under redaktör Lökens
intressanta ledning besågs.
Throndhjems brokiga folklif under
marknaden var också ett af våra glädjeämnen.
Folktypen känna vi till. Det är kött af
vårt kött och ben af våra ben. Inte en
skymt af nordisk tungsinthet, endast glädje
och gamman. Ungdomen syntes glad och
lössläppt. En stämning af karnevalslif
erfor man ofrivilligt af ungdomens allmänt
förekommande bollar af papiermaché, hvilka
kastades mot vänner och bekanta, men af
en resårsnodd genast återkastades i sina
respektive ägares händer. Ett annat sätt att
hålla den harmlösa ungdomsglädjen uppe
var också att med vispar bearbeta
hvarandra både här och där — kanske dock
mest där.
Vår tredje representation å teatern i
Throndhjem upptog »Brott och Brott» för
andra gången. Resultatet var plus-minus
noll d. v. s. vi förtjänade ingenting men vi
förlorade häller ingenting. Hade man ej
från början haft en annan plan för resan,
så att vår norska invasion icke haft
improvisationens prägel, hade vi utan tvifvel
med ganska godt resultat kunnat fortsätta
söderut ända till Kristiania, hvarest
Strindbergs stycke säkerligen haft att räkna
på en intresserad publik.
Men vi började att längta
efter hvila. Vi hade, med
undantag för
midsommaraftonen och
midsommardagen, spelat alla dagar
sedan den 5:te, vi hade
många nattresor bakom oss,
vi hade rest och spelat och
packat koffertar i
oändlighet. Att vi längtade hem till ordnade
förhållanden kan ingen undra på. Men
ännu förestod oss en resa, — den från
Throndhjem och hem. Det blef beslut att
på hemvägen gifva »Stulen lycka» i Gcfle
den 29 juni samt att de som ej voro med
i det stycket skulle resa hem.’ Den 29
gafs också verkligen stycket i Gefle och
för vackert hus, hvilket kom såväl vår vän
Carl Björnberg som ock teaterdisponenten
hr Albin Ekbom att skina af glädje för
vår skull och af en lokalpatriotLm, som
jag endast kan finna berättigad. Den 30
voro vi åter i Stockholm. Slutet blef att
vi stämde möte på aftonen ett par dagar
därefter. Då utdelades kuvert med
klingande valutor, behållningen af månadens
aÄisträngningar kom nu. Och det befans
att alla sågo förnöjda ut, och, då vi efter
en enkel supé och ett enkelt tack- och
Herr Sveu Wlgreu,
piaulst och ak&dcupelnro
vi>i turuéu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
