Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYE ORESTES.
DRAMATISK EPISOD af FREDRIK NYCANDER.
(Inledningsstycke till en trilogi.)
Personer:
Nero.
Tigellinus, lifvaktschef
Petronius,
Senecio,
Vatinius, narr
i Neros svit.
Paris, skådespelare.
Valeria, hans hustru.
Lydia, deras dotter.
Delus, slaf.
Soldater, slafvar
Rom. År 64 e. Kr.
(Paris’ bostad. Valeria sitter ensam.
Delus inträder, drucken.)
Valeria (raskt emot honom). Är
Paris kommen?
Delus. Nähä.
Valeria (för sig). Hur länge skall
han stanna i Neapel?
Delus. Men käjsaren är kommen.
Lefve Nero! Han har delat ut pängar
och hvete och oliver för att fira sin
seger i Neapel. Hvad är det för en seger?
Valeria. Han har spelat på teatern.
Men det begriper du inte.
Delus. Nå, lika godt. Man
skriker af förtjusning. Han höll intåg på
appiska vägen som en triumfator. Oj,
oj, så mycket folk och så’n grannlåt!
Valeria. Och Paris var inte med?
Delus. Inte såg jag honom, och
ändå har jag ögon skarpa som falkens.
Valeria. Du är en dålig slaf. Nå,
såg du min dotter?
Delus. Ja, hon stod där i
folkmängden.
Valeria (lyssnar). Tyst, någon rörde
vid portklappen.
Delus. Äsch, det är bara folk, som
trängs mot h varan dra på gatan och
stöder sig mot husväggarne. Jo, jo, i
kväll slår man tior med sina klena
ben, ty alla ha druckit käjsarens skål.
(Slår en tia.)
Valeria. Det har visst du också.
Delus. Hvarför inte? Ja, själfva
käj-saren är nog inte nykter i kväll. Jag
hoppas, att han inte är värre däran än
jag — för än vet jag, att två och två
gör — tre. (Hickar).
Valeria. Nu var det någon på
porten. Gå och öppnaI
Delus. Bara jag hittar dorr’n . . .
Ja, jag går. (Raglar ut.)
Paris (kommer).
Valeria. Ändtligen 1
Paris (omfamnar henne). Hustru!
Valeria. Berätta 1 Nej, sätt dig, du
är trött.
Paris (sätter sig). Åh, hvilket narrspel!
Valeria. Han applåderades?
Paris. Han är ju käjsare! Hofvet
applåderade, hela teatern applåderade.
Neapolitanarne voro smickrade, att han
rest ner till dem för att spela.
Valeria. Det var också ett infall.
Paris. Han ville spela i en grekisk
stad, eftersom han uppträdde i en
grekisk tragedi. Åh, att se denne
Orestes på scenen! Hvilket lidande!
Valeria. Din bästa roll.
Paris. Och att själf släpas med
genom hela stycket som Pylades!
Pyla-des, Orestes’ bäste vän — hvilken ironi!
Valeria. Det var förstås af afund
mot dig, Nero spelte din glansroll.
Paris. Han kunde inte dansa som
jag i pantomimen, ty han är för klum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
