Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR SIFFERTECKNINGENS HISTORIA
Af Fil. Doktor O. WINSLOW.
’T*albeteckningen synes hafva varit för
^ mänskligheten en något svårare
uppgift än åstadkommandet af de vanliga
bokstafstecknen, detta i väsentlig mån
beroende därpå, att talteckningen har
till uppgift icke blott att på enklaste
sätt framställa talen själfva utan äfven
att framställa dem så, att de
möjliggöra räknandet på bästa sätt med
tillhjälp af de skrifna talen.
Grekerna hade vid talbeteckningen
utgått från de vanliga bokstäfverna.
De togo tio bokstäfver för att ange de
tio första talen; sedan fingo
bokstäfverna ange tio-tal, hundratal o. s. v.
På detta sätt genomgingo de hela
alfabetet, så att då första bokstafven, utan
särskild beteckning, angaf talet ett, så
angaf sista bokstafven, med undersatt
kommatecken, 800,000.
Olägenheten med detta
sifferbeteck-ningssätt var, utan hänsyn till
räkningen, att det naturligtvis var förenadt
med rätt stor svårighet att minnas, hvad
tal ett visst bokstafstecken angaf,
hvar-jämte lätt nog ovisshet kunde uppstå,
huruvida en förekommen
bokstafsbeteck-ning var en siffer- eller en
ordteck-ning.
Romame valde synbarligen en något
enklare väg. De betecknade talet ett
med ett streck, talen två och tre med
två och tre streck. Men genom detta
tillvägagående, juxta positionen eller
uppradningen af siffrorna, hade de från
början kommit in på en mycket farlig
bana. Naturligtvis kunde de ej
alltjämt fortsätta, såsom de börjat, och
sålunda skrifva t. ex. talet 1000 med
tusen streck. De angåfvo detta tal medelst
tecknet M, första bokstafven i ordet
mille, d. v. s. tusen; talet 100 angåfvo
de genom bokstafven C,
begynnelsetecknet till centum, d. ä. hundra.
Men ändock blef beteckningen
mycket långdragen. Talet 1887 t.! ex.
återgåfvo de genom MDCCCLXXXVII.
Denna talteckning skulle, del efter del
återgifven enligt vår talbeteckning, te
sig sålunda:
1000-500-100-100-100-50-10-10-10-5-1-1. -
En annan olägenhet med det
romerska talskrifningssättet var, att det vid
skriftlig räkning var tämligen otympligt
samt nödvändiggjorde ett slags
algebra-eller gammal-sorts-räkning, då man
nämligen först måste hoplägga alla
ettorna samt förvandla dem till femmor
(eller tior o. s. v.), sedan hoplägga
femmorna och förvandla dem till tior
o. s. v. Ännu svårare bör räkningen
vid multiplikation och division hafva
tett sig.
Det gällde således att för
sifferskrif-ningen utfinna ett sådant system, att
hvarje siffra eller tal, så långt
behöf-ligt, återgafs i ett enda tecken, utan
att dock en större mängd taltecken
uppställdes än som var just
nödvändigt.
Man hade naturligtvis märkt, att när
man hunnit räkna t. ex. till 29, så
hade man som nästa tal 30; att när
man hunnit till 39, så hade man 40
till nästföljande tal. Man borde
sålunda, syntes det, kunna nöja sig med
nio egentliga taltecken. Men frågan
var, hur man skulle skrifva 10, 30,
40 — o. s. v. Ingen af de nio
taltecknen kunde användas i talets slut,
ty då fick man t. ex. 31, 42 eller
dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
