Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sina armar, alldeles som en gammal
dadda . . .
»Du får intet far! Du får intet.»
Herr Peder började draga ihop den
där rynkan i näsroten igen . . . Göra
någon illa? . . Inte ville han göra
någon illa... Ja, d. v. s. den
förbannade juten . .. Men den skulle han då
göra all djäfvulskap han kunde, ty det
var hans plikt, mot kungen och gamla
Sverige.
»Hvad får jag intet?» Jo morrandet
kunde värkligen vara lenare.
»Göra honom illa!»
»Hvilken honom?» Ögonbrynen kröpo
allt mera ihop, tonen blef skarpare.
»Den... den ... den de togo i natt!»
Jungfru Magnhild kunde ej möta
fadems ögon. Hans ögonbryn släppte
med ens rynkan och stego i höjden
af pur förvåning:
»Hvad säger du? Juten?»
Jungfru Magnhild nickade och hennes
armar knöto sig allt krampaktigare om
faderns hals, och hennes ögon brunno
i allt starkare feber:
»Far, far, du kan intet!»
»Juten?» Herr Peder var ett rof
för den djupaste förvåning. Men snart
rynkade sig åter hans ögonbryn, så
hårdt, att skinnet hvitnade i
tinning-ame. »Juten?» Han släppte sin
dotter, steg ett steg baklänges och fick
åternäfven kring pampens fåste. »Hvad
hafver du med den juten att beställa?...
Jo, om så djäfvulen själfver komme
och ville taga honom lös, svär jag, att
han skall hänga där i gluggen, om han
intet fogar sig efter Peder Porses vilja.»
Jungfru Magnhild stod där hög och
rak och blek. Och hennes ögon blefvo
hårda då hon svarade herr Peder:
»Så lär I ock sedan intet hafva
någon dotter mer.»
Men det var endast för ett
ögonblick, som hon kunde behärska sig,
och åter började hela hennes kropp
skälfva i häftiga snyftningar. Hon ville
gå, men herr Peder ställde sig i
hennes väg och sporde:
»Först skall I säga mig, hvad I har
med den juten att skaffa! I. . I
hafver full intet velat draga skam öfver
eder egen faders hufvud?»
Jungfru Magnhild blef rak som ett
ljus och såg den gamle krigsbussen in
i ögonen:
»De orden voro intet värdiga herr
Peder Porse på Styresholm.»
Den gamle krigaren bet sig i läppen:
»I bör besinna, att det nu intet är
fadern utan kommendanten, som I talar
till. Det är han, som är ansvarig för
detta hus inför kungen, den Gud
beskydde . . . Hvad hafver I med juten
att skaffa, frågar jag er? *Man har sett
eder växla tecken med hvarandra från
det här tornet, Här hjälpa inga
undanflykter. Jag vill veta det, hör du!»
Herr Peder stampade i golfvet.
Jungfrun stod tyst en stund och
öfver-lade. Därpå svarade hori stolt:
»Så skall I få det att veta, så I
intet länger tror eder dotter i stånd till
förräderi . . . Den mannen var . . . var
min make».
Herr Peder for tillbaka. Nej slik
underlig historia hade han aldrig varit
med om förr. Det var därför som han
for ut i hastigheten:
»Där ljög I så stort, att jag aldrig
hört dess make. Ha, ha, ha, det var
en dråplig historia!»
Jungfru Magnhild ville gå, men han
stängde vägen för henne och stampade
nu i fullt raseri i golfvet:
»Du ljuger, hör du!»
Hon såg honom fast in i ögonen.
»Då var det I som lärde mig att
ljuga!»
Herr Peder grep henne i armen och
kramade den i ett järngrepp, men hon
gjorde ej ett tecken af smärta.
»För kommendanten har jag
ingenting att berätta.»
Nu var det herr Peder som skalf,
den styfva mustaschen darrade. Och
med ens mjuknade jungfrun igen och
låg snyftande vid hans barm. Han
smekte åter ömt hennes hår, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
