Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en brutal strid, eller
kanske en uttröttad, som
förgäfves försökt att få
ett slut på sitt lidande i
Thamsens mörka, kalla
vatten. Hvem vet?
Hopen skingras snart 1—
det var ingen ovanlig syn
och det finnes många
saker att titta på rundt
omkring, som äro mycket
mer »exciting».
Hvarför stirrar den där
kvinnan med det bleka,
magra ansigtet så
intensivt på mig? Jag
förmodar, att hon vill hafva
pängar. Hon ser
verkligen ynklig ut.
»Se där har ni en
penny» — —
— »Nej, förlåt att jag
såg på er så länge, Ni
är så lik mitt stackars
döda barn, jag tigger
inte.» Där äro tårar i
hennes ögon och jag
känner mina fuktas också.
Jag vänder mig om. En
lång, utsvulten karl med
kraftig underkäke och
insjunkna kinder betraktar hånleende
kvinnan. Hans kläder tyckas hafva
passerat alla möjliga stadier af slitning och
färgskiftning; han mumlar »stackars
kräk» i sitt tofviga skägg och kastar
en förstulen blick på min klocka.
Där borta, utanför den stora krogen,
talar en socialist. Han slungar ut
hårda och förfärliga ord om samhället,
som beröfvar den ärliga arbetaren hans
bröd, om regeringen, som endast
tillfredsställer de rikas behof, dessa
uslingar, som lefva på de fattiga, och
om »öfverklassen», hvars nuvarande
njutningar blott skola mångdubbla dess
plågor i ett annat lif när himmelsk
rättvisa har drabbat den.
Många lyssna till honom, många tro
honom vara en sanningens profet. Han
är omgifven af män och kvinnor, som
hafva kommit från hem, där nöd är
den alltid närvarande gästen, som
alltid varit förtrogna med fattigdom,
sjukdom och last. <
Se på den store, starke mannen med
det manliga ansigtet, som en gång
varit vackert, se, huru hans ögonbryn
rynkas och hans händer knytas, då
han lyssnar till ord, som säga honom,
att allt hans hårda arbete är cn
orättvisa, att den fattigdom och nöd, som
i trots af hans arbete följa hans hustru
och barn, är en orättvisa, att allt som
har händt, händer och skall hända
honom i detta lif, är en orättvisa.
»Resen eder, I, som hafven styrka,
resen eder och kasten af oket!»
Se på den där unge mannen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
