Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast tyckes vara aderton år, och
som säkerligen redan har gjort
bekantskap med Hennes Majestäts fängelser.
Han lyssnar med vidöppen mun och
händerna i byxfickorna, alla otyglade
element i hans natur få nytt lif, han
nickar och spottar och uppmuntrar
talaren med »good\ go on, go ön/»
Bakom de andra står en kvinna —
en typisk East-End kvinna i röd
plys-hatt och fragmenter af plymer, och en
trasig, en gång röd, sammetsklädning.
Hennes kropp är förfärligt utmärglad,
hon försöker lyssna, men tyckes ej
kunna uppfatta något. Hon måste
vara mycket sjuk, det är ett ängsligt,
sökande uttryck i hennes ögon — det
ser ut som om hon ville stödja sig
mot någon, Plötsligt vacklar hon,
sträcker ut armarna, ett svagt skri går
öfver hennes läppar — hon faller, ett
tungt, länge väntadt fall, men hennes
ansigte blir fridfullt och stelnar i ett
uttryck af »åh — ändtligen» — —
Människor skocka sig omkring henne, *
en polis rusar fram, ser på henne.
Kvinnan är död, ingenting kan göras.
Han tillkallar en annan polis och de
bära henne till närmaste polisstation.
Under tiden vibrerar luften af
socialistens starka, bittra röst, trafiken
fortsätter, fabriksflickorna skratta sina gälla
skratt, man hör tonerna af ett positiv
långt borta — den unga flickan
dansar ännu — från krogen ljuder klang
af glas och skämt och gatuförsäljame
ropa: »Körsbär, fina körsbär, bara tre
pence, kom och köp körsbär 1»
HUR VÄL JAG KÄNNER DIG!
Hur väl jag känner dig, du tacksamhet,
som höljer dig i granna frasers skrud
och gärna tar till vittne himlens gud
men ej i handlings sura äpple betl
Tills äfven hycklarkappan inom kort
blir obekväm och börjar att genera
och, trött att längre med dess veck drapera
din magerhet, du kastar henne bort. ’
Pcmtus Holmberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
