Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikolaj. — Hvad skulle jag göra? När
jag kom till Ustrzyca, var nådig herrn
inte hemma, då gick jag till Bzin. I
Bzin sa’ de mig, att jag gått galet, för
nådig herrn hade rest till Karolowek.
Dit gäf jag mig af, jag också. Men
på Karolowek var han inte häller. Ja,
jag säger ingenting alls om’et. Han
måtte väl ha rätt att fara och hälsa
på hur många han vill, och han
be-höfver inte gå till fots, han. Från
Karolowek gick jag till sta’n, för de
sa’, att han hade något ärende på
kretskansliet. Men hvad skulle han haft där
att göra, han ä’ väl ingen bonde
häller: Och så gaf jag mig af till
guver-nementskansliet. Jag skulle väl inte
vända om häller? Och där fick jag tag
på honom och gaf honom brefvet.
— Nåå, fick du svar?
— Ä, han bara skrattade åt mig,
så att jag kunde se oxeltänderna på
honom. Din husbonde, sa’ han, ber
mig komma och iaga hos honom på
torsdagen, pch du lämnar mig brefvet
på söndagen. Nu är ju jakten länge
sedan öfver. Och så skrattade han igen.
Här är ett bref från honom. Men
hvar-för skulle inte han ha lof att skratta?
Han ...
— Har du fått mat på den här
tiden då ?
— Se’n i går har jag ingenting ätit,
Men än sen? Har jag inte fått mat, så
får jag väl nu . . .
Efter den betan vågade ingen ge
Mikolaj några ovillkorliga befallningar,
och för hvar gång man skickade
honom med något bud, inpräntade man
noga i honom, hvad han skulle göra,
om ingen fanns hemma.
Några månader senare reste Mikolaj
in till marknaden i den närbelägna
staden för att köpa upp arbetshästar, ty
hästar förstod han sig utmärkt på. Mot
kvällen kom inspektoren och förmälde,
att Mikolaj var hemkommen och hade
köpt hästar, men att han varit i
slagsmål och skämdes för att visa sig. Min
far begaf sig genast till honom.
— Hur är det fatt, Mikolaj?
— Jag har varit i slagsmål, —
brummade den tillfrågade vresigt.
— Skäms du inte, gubbe? Ger du
dig att slåss på en marknad! Att vara
så gammal och inte ha mera förstånd!
En annan skulle jag köra bort för ett
sådant tilltag. Skäms 1 Du måste ha
druckit för mycket. Det är just snyggt!
Du förstör folket för mig i stället för
att vara dem en föresyn.
Min far var allvarsamt uppbrakt, och
då han blef vred, var han ej att leka
med. Men det egendomliga var, att
Mikolaj, som i dylika fall brukade ge
sju för tu, denna gång teg som muren.
Förgäfves frågade honom vi andra hvad
som händt. Han snäste af oss och
ville ingenting säga.
Emellertid hade han blifvit illa
åtgången. Följande dag var han så pass
dålig, att doktorn måste efterskickas.
Denne förklarade hela saken. För en
vecka sedan hade min far örfilat upp
sin rättare, som dagen därefter hade
rymt ur tjänsten. Han hade begifvit
sig till en viss herr von Zoll, en tysk,
min fars bittre fiende, och fått plats
hos honom. På marknaden befann sig
herr von Zoll, vår förre rättare och
flera af von Zolls drängar, som drifvit
dit oxar till försäljning. Herr von Zoll
hade blifvit Mikolaj varse, hade gått
fram till hans vagn och börjat utfara
i skymford mot min far. Mikolaj hade
svarat med att kalla herr von Zoll en
skälm, och då denne utslungat ett nytt
skymford mot min far, hade Mikolaj
betalt honom det med ett piskrapp. Då
hade rättaren och von Zolls drängar
kastat sig öfver honom och så när
slagit ihjäl honom.
Min far fick tårar i ögonen, då
doktorn berättade denna historia. Han
kunde ej förlåta sig, att han farit ut
så skarpt mot Mikolaj, som med flit
förtegat hela saken. Då den gamle var
på bättrings vägen, gick min far till
honom och förebrådde honom hans
förtegenhet. Till en början ville Mikolaj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
