Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting erkänna och brummade och
fräste som hans vana var, men så
vek-nade han och blef rörd, och min far
och han gräto i kapp. Von Zoll
utmanades af min far på en duell, som
tysken fick orsak att länge minnas.
Hade icke doktorn varit, skulle
Mi-kolajs mandat aldrig ha kommit i dagen.
Detta hindrade ej, att han en lång tid
af hjärtans grund afskydde denne samme
doktor. Härmed förhöll sig som så:
min far hade en ung, vacker syster,
som bodde hemma hos oss. Jag höll
mycket af henne, ty hon var lika god
som vacker, och det förundrade mig
ej det minsta, att alla andra höllo också
af henne, däribland äfven doktorn, en
begåfvad ung man, som åtnjöt stort
anseende i hela trakten. Mikolaj hade
förut tyckt bra om doktorn, hade till
och med brukat säga, att det var »en
pojke med ruter i sig», och att han
satt bra till häst. Men då doktorns
afsikter vis å vis faster Marynia började
träda i dagen, undergingo Mikolajs
känslor för honom en fullkomlig
förvandling. Han började behandla
honom artigt men stelt, som en alldeles
obekant person. Förr hade han brukat
smågräla och gnata äfven på honom.
Då doktorn ibland dröjde kvar för länge
hos oss. muttrade Mikolaj, i det han
hjälpte honom på med ytterrocken: »Ä*
det skapligt att kuska omkring på
landsvägen så här dags? Ä’ det skick och
fasoner?» Nu slutade han upp att
brumma och teg i stället som muren.
I)en gode doktorn förstod snart hvad
anledningen var, och ehuru han små^
log lika vänligt som förr mot den gamle,
tror jag dock, att han innerst kände
sig pinsamt berörd.
Lyckligtvis för den unge äskulapen
ingaf han faster Marynia känslor, som
voro af en helt motsatt art mot
Mikolajs. En vacker afton, då månen sken,
en berusande jasmindoft strömmade in
från trädgården genom de öppna
fönstren och faster Marynia satt vid pianot
och sjöng, hände det sig, att doktor
Stas gick fram till henne och med
darrande stämma frågade, om hon trodde,
att han skulle kunna lefva utan henne.
Faster Marynia uttryckte förmodligen
sina tvifvelsmål, och därpå följde
ömsesidiga eder med månen som vittne
m. m. sådant, som brukar höra till i
dylika fall.
Olyckligtvis kom Mikolaj just i detta
ögonblick in för att anmäla, att téet
var serveradt. Då han fick se hvad
som var å färde, skyndade han genast
till min fars rum, men som denne för
tillfället ej var inne, begaf han sig i
stället till min mor, som med sitt
vanliga milda småleende bad honom att
ej lägga sig i denna sak.
Mikolaj tappade koncepterna och
iakttog’under återstoden af kvällen en
mulen tystnad. Men då min far,
innan han gick till hvila, begaf sig in
på kontoret för att skrifva några brer,
följde Mikolaj efter honom, stannade
nere vid dörren och började skrapa
med fotterna och hosta på ett
menande sätt.
— Hvad vill du? — frågade min far.
— Åh.. . jag tänkte bara... jag
tänkte bara fråga, om det är sannt, att
vår fröken ska . . . ska gifta sig?
— Ja, det är nog sannt. Än sen?
— Men det är väl inte möjligt, att
vår fröken ska gifta sig med den där . ..
kvacksalfvaren?
— Hvilken kvacksalfvarer Har du
en skruf lös, gubbe? Du ska då
alltid lägga dig i allting!
- Än sen? Är det inte vår fröken
kanske? Är det inte herr öfverstens
dotter? Herr öfversten skulle aldrig
ha tillåtit det. Ä’ inte vår fröken värd
att få en riktig herrekarl till man?
Och en doktor — hvad är det med
förlof sagdt? Vår fröken blir till ett
åtlöje för folk.
— Doktorn är en mycket präktig
och begåfvad man.
— Det kan väl vara. Men jag vet,
jag, hvad doktorer är för sorts karlar.
De gå och spankulera i lägret och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
