Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket om alla de små pikanta saker
sonen visste berätta från skolan, blef
emellertid topp tunnor rasande öfver
den sista nyheten, att gossen blifvit
relegerad, och svor därför att till straff
taga sin hand från sonen. Som dock
den faderliga handen icke varit af det
mjukaste slaget, tog Holmlock Sherles
saken kallt och beslöt att nu låta sin
dröm gå i värkställighet: att bli
privatdetektiv.
Först skulle han dock på min
inrådan träna sig en tid som vanlig
poliskonstapel. Han fick lätt nog plats
vid den lilla köpingen Mörbykortas
poliskår, söm sedan bestod af honom själf
och en annan ganska martialisk, lam och
halfblind konstapel. Det var, berättade
mig Holmlock en dag, förskräckligt,
hvad man varit släpphändt i det lilla
samhället förut. Då räknade man
ungefär en arresterad person på kvartalet,
då däremot, sedan Holmlock satt lif i
spelet, det kunde vara ända till 4 å 5
arrestanter om dagen i kurran, så att
han ibland fick anvisa dem så och så
många tegelstenar hvar att stå på, för
att de skulle få plats.
Min väns observationsförmåga var
utomordentlig; han kunde på pricken
säga hur många glas hvar och en
fyllhund fått i sig, och full af tjänsteifver
som han var, lade han obarmhärtigt
embargo på alla, som under nedgåendet
från spritbolagets lokal togo mer än ett
trappsteg i sänder, det tydde nämligen
ofelbart på, att vederbörande var
öfver-lastad.
Holmlock lärde mig under denna
tid ett knep, som han hittat på för att
kunna reda sig med flera fulla personer
på en gång. Sådana äro nämligen
ytterst svåra att handskas med. De
äro icke som vanliga svin, ty dessa
vilja åtminstone icke gå mer än åt ett
håll, det motsatta mot föraren, men en
full person vill gå åt alla möjliga håll
på en gång. Därför hade min vän
alltid på sig en flaska med vatten och
en plunta med konjak. När han så
fick tag i några, som voro på olika
stadier af ruset, lät han de minst
öfver-lastade dricka konjak och de andra
vatten, så att de till slut voro lika
mycket ankomna allihopa; och sedan
voro de lättare att leda.
Men då Holmlock på detta nitiska
sätt upprätthållit ordningen i köpingen
ett par veckor, blef han helt ovänradt
kallad inför polismästaren, som sade,
att han, fast med sorg i hjärtat, var
tvungen att ge min vän hans afsked, ty
finge han hålla på, skulle det snart icke
finnas en enda person i hela köpingen,
som icke någon gång varit arresterad,
om icke för annat så för att han kastat
papper på gatan, rökt på förbjudna
.ställen eller gått Öfver en gräsmatta,
och så långt vågade icke polismästaren
låta det gå. — Alltså var han tvungen
att i stället be Holmlock gå så långt
vägen räckte.
Samma kväll besökte jag min vän
i hans trefliga krypin, hvilket i alla
af-seenden var lämpligt för honom, som
hvarje dag måste »kroppsöfva» sig för
att bibehålla sin för en detektiv
nödvändiga vigör. Rummet var nämligen
beläget 4 trappor och en stege upp
(hvilket gaf motion) och saknade alla
möbler (hvilket gaf ökadt utrymme vid
de gymnastiska öfningarna).
När jag krånglat mig upp till honom,
fann jag honom sysselsatt med att i
fönstret utåt gatan sätta upp en stor
tafla på hvilken stod:
HOLMLOCK SHERLES.
PRIVATDETEKTIV.
Mottagningstid: Alla dagar utom
då jag är borta.
4 trappor upp, stegen till höger.
»Jaså, du tänker nu etablera dig
och bli din egen»? frågade jag, högst
intresserad.
»Ja, som du ser», svarade han blyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
