Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt, »nu ska’ du få se hvad en
riktig detektiv duger till. Men sätt dig’
ner på golfvet och rök en pipa, om
du har någon tobak på dig. Det var
en sak jag ville rådgöra med dig om;
hur ska* egentligen en detektiv vara
klädd? Han måste ju kunna passera
obemärkt hvar som hälst och bör
således likna folket, sådant det är mäst,
och det är sannerligen inte en så smal
sak, som det ser ut.»
Sedan vi dryftat denna kvistiga fråga
ett par timmar, fattade vi den
resolutionen, att min vän för att likna så
många människor som möjligt, borde
vara klädd i mellanting mellan
hvart-dera af följande plagg: mellan »storm»
och slokhatt, mellan ytterrock och päls,
mellan käpp och paraply, mellan
långbyxor och kortbyxor samt mellan
ga-loscher och icke galoscher.
Värkställandet af denna beklädnad lämnade
jag visligen åt honom själf, för det
hade jag hvarken förmåga eller tid med.
Nu hörde jag icke af Holmock
Sher-les på några dagar. Men en dag kom
han inskuttande till mig, brandröd af
ifver, och berättade:
»Nu, ska du tro, har jag fått min
första klient! Det är en gammal käring,
som storgråtande och förtviflad i dag
sprang uppför mina trappor och min
stege och framsnyftade:
»För Guds skull hjälp mig, bästa
detektiven, min dotter och hennes man
samt alla de små söta barnen ha
blif-vit mördade. Deras lik ligga vackert
uppradade på golfvet i förmaket, men
för rästen är huset upp och nedvändt.
Ack, hvad jag är olycklig!
»Försök för all del att trösta er,
min fru», sade jag lugnande och
inviterade henne med en artig gest att
stödja sig mot väggen (det fanns ju
ingenting att sitta på). »Berätta mig
nu alltsammans, sä få vi se hvad vi
kunna göra åt saken!»
Under omväxlande krampanfall och
tårefloder berättade hon nu, hur hon
kommit för att hälsa på hos sin svär-
»HON OM SJÄLF OCH EN LAM, HALFBLIND
KONSTAPEL».
son, Lundström, och därvid funnit de
7 personerna, hvaraf familjen bestod,
ligga ömkligt mördade på golfvet.
Bof-vame hade emellertid haft den
ord-ningskänslan att placera de 6
»familje-liken» i förmaket och tjänstflickans lik
i köket. Allt på sin rätta plats, var
tydligen deras valspråk.
Gumman trodde först, att
alltsammans var ett skämt af svärsonen,
som alltid var så lustig af sig, men
då hon hvarken kunde hitta
värdesakerna eller få lif i familjen, fann hon
att saken var allvarsam nog, »så att
man kunde hålla sig för skratt»,
till-lade hon och öppnade kranen för en
ny tåreflod.
Det första svärmodern tänkte på, var
naturligtvis värdedapperen och pängarna.
Men hon fann hvarken det i Eskilstuna
tagna försäkringsbrefvet på det prima
lifvet, aktien pä 25 kr. eller de reda
pängarna (kr. 17:50 i sedlar). Gumman, som
vid upptäckten af de många liken blifvit
ganska nedstämd, tappade nu alldeles
hufvudet, sprang till fönstret och ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
