Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»JAG TROR NI DRIFVER GÄCK MRD MIG.»
son utan Petersson med ett t, eftersom
han icke åt med knifven.
Som vi efter en stund blefvo
ensamma raed mördaren h viskade
Holm-lock till mig, att han skulle söka
arrestera honom. Jag skulle sitta kvar på
min stol och passa på, ifall mördaren
droge upp något vapen, i hvilket fall
jag skulle ingripa genom att slunga en
valnöt i hufvudet på honom.
Nu gick min vän fram till mannen
och frågade, i det han drog upp
tandpetaren, med en artig bugning:
»Förlåt mig, men det skulle inte
möjligen vara min herre, som har
tappat den här lilla tingesten?»
»Jag tror ni drifver gäck med mig.
Låt mig vara i fred för edra kvickheter
min herre!» röt mannen förargad.
Han bleknade icke ens. Hvilken
förhärdad karl!
Nu förlorade Holmlock tålamodet
och ropade:
»Ja, men jag säger eder, att ni är
ägare till både den här tandpetaren
och den här persedeln (här drog han
upp tuggbussen). I kraft häraf häktar
jag eder för mord. Bekänn nu bara
med detsamma, så skola vi se till, om
ni inte möjligen kan få slippa undan
med enkelt dödsstraff!»
Nu skrattade främlingen Holmlock
midt i ansiktet och ropade till mig:
»Hör nu vaktare, hvad är det för
ett sabla sätt att ta edra dårhoshjon
med på en offentlig lokal? För ut den
stackarn genast, eller klagar jag för
värden!»
Holmlock stod en stund moltyst af
häpnad öfver en sådan fräckhet.
Därefter störtade han sig öfver mördaren
och hade snart lagt handbojorna på
honom.
Nu förde vi vår fånge genom gatorna
ned till polisvaktkontoret. Jag gick i
spetsen för processionen och ropade
högtidligt:
»PJats för mördaren!»
Detta väckte en oerhörd sensation,
och människorna trängdes omkring oss
— trängseln uppstod dock icke däraf
att det är så många människor i
Mör-bykorta, utan däraf att dess gator äro
så smala. Somliga ropade:
»Lefve detektiven Holmlock Sherles!»
andra: »Lefve mördaren!» och åter
andra: »Lefve den tredje personen i
guddomen!»
Då vi anländt till poliskontoret,
gjorde vi flera försök att få fången att
bekänna. Som detta emellertid icke
lyckades, lämnade vi honom i säkert
förvar och gingo för att intaga en
välförtjänt middag. Därunder
anförtrodde mig Holmlock en plan, som
han funderat ut för att fä fången att
bekänna: vi skulle nämligen lyssna, om
han talade i sömnen. Gjorde han det
och nämnde något namn, så kunde
det icke vara någon annan än hans
medbrottsling, då ju alla den sofvandes
»tankar» borde vara koncentrerade på
mordet.
Sent på kvällen gingo vi följaktligen
tillbaka till poliskontoret för att höra
fången tala i sömnen. Vi togo af
oss skodonen och smögo oss på tå in
i mördarens rum. Denne hade
värk-ligen redan lagt sig och somnat
(ytterligare ett bevis, tyckte Holmlock, som
sade, att stora brottslingar vanligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
