Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis är de förnämliga och anspråksfulla
främlingarnas bostad, när de gästa
Stockholm, gör att hotellets källare
måste vara så sorterad, att hvar och
en bland dem kan finna sitt favoritvin
hvad så väl typ som märke och
årgång beträffar.
* # #
Ja, högtärade, deserten är för länge
sedan slut. Ni har sugit ut den sista
drufvan, och den sista biten persika,
som återstoden af en förut nästan till
fullo stillad aptit medgaf er att förtära,
har redan smält på eder tunga. Den
ädla madeiran gnistrar ännu i glaset.
Jag hoppas att jag icke tröttat er allt
för mycket med min beskrifning, som
blifvit lång nog, fastän jag sökt göra
honom kort.
Härnäst när ni beundrar det lyckliga
sätt, hvarpå arkitekten Stenberg löst
det svåra problemet att göra ett till
inredningen olämpligt och delvis
för-åldradt till praktiskt, fullt modärnt och
glänsande praktfullt, när ni ser det
stilfulla kaféet, den förtjusande
konversationssalongen och den
imponerande matsalen, när ni observerar det
öfverlägsna lugn hvarmed den ståtlige
direktören leder det hela, ordnar och
styr, så erinrar ni er kanske också,
att »våningen inunder» är. en ytterst
viktig faktor i detta maskineri, en
af-delning, som icke kan mäta sig med
de andra i prakt men väl i betydenhet.
ANDERS PETTER PÅ SLÄTTEN OCH JÄRNBANAN.
Historia af AUGUST BONDESON.
T førstningen, när det blef tal om en
* järnbana emällan staden och
Väster-gyllen, tvärs igenom hela vårt
Halland, så fans det då ingen i hela
Kröp-linge socken, som var så mycket för
denna banan som just Anders Petter
på Slätten. Tänk, hvad det skulle bli
makligt, när en kunde få hem kalk
utifrån hamnen i staden till de sure
åkrarna och timmer och läkte uppifrån
skogsbygden till hus och gärdsle och
bränne med, utan till att behöfva ligga
på de usle vägarna och pina kamparna,
som blefvo skamfilade mer än nog vid
själfva gårdsbruket. Och tänk sen att
för en liten päng, i ur och skur, få
sitta inne i en fin järnvägsvagn och
åka som härrskap till och ifrån staden
och för rästen utåt och uppåt, hvart
en ville, så långt banan räckte! Och
mycket, mycket mer!
Men så, när de kommo med stakar
och stänger och skulle märka ut, hvar
denna banan skulle gå, då så hände
det sig inte bättre, än hon kom till
att skära midt igenom hela Anders
Petter på Slättens storagärde. Anders
Petter var la nere hos desse karlarna
och tyckte det, att de kunde ju dra
hänne ut i gränsen emällan hans och
Emanuels, grannens, gärde, så gjorde
det ingen skade. Men karlarna bara
grinade åt honom och frågte, hvad han
trodde det skulle bli för en järnbana,
som gjorde sådana krökar — nej,
banan skulle gå sä rätt, som rätt kunde
dragas, det var det allra första vilkoret
för en järnbana. Jaja, jaja, det kunde
la vara så, där det så passade; men
han ville inte ha sitt granna gärde
spo-leradt, mente Anders Petter, utan de
fingo allt vara snälla och göra, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
