Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig. Men det har inte jag. Hvarken
kvinna eller barn tubba mig. De skulle
försöka bara. Nej, jag ska ställa mig
här nere vid banan, ända intill, här
midt utfor och hedra dem och klappa
mig på måndan åt hele stassen både
landshöfdingen och de andre röfvarne,
som ha fördärfvat min ägendom. Det
ska jag. Gack du och åk med på tåget!
Men se,’ jag åker aldrig på tåget, om
jag så blef så gammal som Metusalem,
så du vet, så du vet det!»
»Du får la lugna dig litet! mente
Gustaf. »Hvad lönar det sig nu att
spjärna imot. Det blir i alla fulla
fall, som det är. Kom nu med in och
ta dig en dämpare!»
»Nej, tack, du!» tyckte Anders Petter,
»Brännevin har jag själf», sa’n och
slog på halfstopabuteljen i
bykselom-man. »Och dig vill jag inte ha
nånting mer att göra med och inte med
någon i hela ditt hus häller, så du
vet det, när inte du sätter mer värde
hvarken på mig eller på dig själf, utan
du går till invigningen. Ajös!»
Och så basade han af bort imot
banan. Gustaf och hans folk stodo
kvar och sågo på, hur han slog sina
finska åttor nere på gärdet. Och
Gustaf ruskade på hufvudet och sade:
»Bara han inte tar sig till nåt galet,
Anders Petter. Han är ju rent
för-örader.»
»Å, han stöflar la snart hem, bara
han får låtit blåsa på sig lite», mente
August.
»Ja, han ska inte vara så farlig, som
han domderar till, det säger Johan»,
tyckte Rika på sitt vis.
Därmed så vände de honom ryggen
och gingo sin väg till stationen.
Men Anders Petter var så arg, så
det ända hvälfde sig rundt i honom.
Intet medhåll af Gustaf en gång! Om
han skulle visa, att han i sin vrede
var karl till att tukta och kasta öfver
ända allihop, både landshöfding och
länsmän och präster och leviter och
härrar och proselyter, ja, hela stassen,
både hufvud och svans! Om han skulle
välta hela klabbet, så Gustaf och Karl
August och Rika och Elin och Johan
inte kommo åt att hurra en gång.
Iiiiiii!
* Han satte sig på den anackade
banan, medan han funderade på detta
härna roliga. Jo bevars, där låg en
sten tätt invid banvallen, som var stor
nog att lägga på en af skenorna, så
det sa kritsch kratsch! Pladask i
backen med hela konkarongen! Ha ha
hal Det var betalt kvitteras, för de
hade spolerat hans granna gärde. Han
grinade, så hufvudet sackade ända ner
till knäna. Han tog hufvudet i
händerna och grinade i ett grinande, tills
han inte visste mer till sig.
Om en stund kom det stora fästtåget
ifrån staden. Lokomotivföraren hade fått
syn på karlen där på banan och
hviss-lade ett i ett. Men den, som satt där,
han satt, där han satt. Föraren
hviss-lade allt värre och värre och stoppade
på samma gång. Och det var som
igenom ett undervärk, att han fick
tåget till att stanna, just som det skulle
till att gå öfver stackaren, där satt.
Af fästföljet hade så många, som
kunde, samlats i fönster och på
plattformar för att se, hvad som var på
farde.
Där satt den, som hade stannat
fästtåget. Konduktörerna hade redan
hoppat af för att taga reda på honom.
Men de kunde inte få honom vaken,
han sof som en af de sju sofvare. De
ruskade i honom, så det knakade i
lederna, och skriade i hans öron, så
godt de nånsin orkte — han sof
likafullt. Då togo de karlen, på
lands-höfdingens egen höga befallning, och
buro honom in i finkan; där fick han
ligga, tills tåget kom till nästa
station.
Menigheten på Kröplinge station
hurrade ett långt, ständigt sig
förnyande hurraaaaaaaaaa! för invigningståget
och för landshöfdingen och för alla de
andra härrama. Och jublet var stort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
