Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvad tron I, det hade att säga
imot det hurrande och det jubel, som
blef, när konduktörerna buro ut den
ännu sofvande Anders Petter på Slätten,
i träskostöflar och blaggamsbyksor och
bindtröja, ur finkan och fram på
perrongen! Då hurrades där af stora och
små, så att solen dansade och jorden
hoppade och allting fick rörelse i detta
jubel öfver alla gränser; för alla visste
ju, att Anders Petter på Slätten hade
både lofvat och svurit på, att han
aldrig skulle åka på tåget. Och nu
var ju ändå han den förste, ja, ende
Kröplingeboe, som åkte på själfva
in-vigningståget.
PÅ KYRKOGÅRDEN.
Af HUGO SAMZELIUS.
T_J an var son till en skeppsredare i
Am-^ sterdam, hade tagit studentexamen
på våren och fått löfte af farsgubben
att följa med fraktångaren »Dagelijks»
kapten Christoph Rijsbroek, på en tur
till Norrbotten. Kör att låta
bokdammet blåsa af och skåda främmande
land och folk. Ångaren var destinerad
till Nederkalix där den skulle hämta
plank och plan chetter åt firman
Balde-liévre & Fréres i Calais. Rykande
storm på Nordsjön och rägntjocka i
Kvarken, men på sju dygn gick det
ändå upp till Kalix — raskt gjordt,
menade Rijsbroek när han vid
lastage-kajen tog en sup Schiedamer till
graf-laxen.
Pråmar med virke långt uppifrån
älfvarna bogserades ut till ångaren,
alla vinschar arbetade, finnar och
svenskar surrade i lastrummen, stufvaren
stod bredbent med anteckningsboken i
hand — tråkigt och dumt att stirra
på i längd! Förste styrmannen fick
taga befälet ombord, Rijsbroek lät fira
ner segelslupen, hoppade i jämte
studenten och kryssade ut åt fjärden. Det
bar fram mellan låga, sandiga granöar
med gråal i strand, på ett vatten som
nu i matta höstsolen rullade som smält
metall. Där glänste fjällens koppar
och silfver med guldstänk öfver det
hela, där vältrade mörka, mäktiga järn-
vågor, tunga, underliga. Vid en udde
kom en kastby och slog omkull båten,
innan Rijsbroek hann manövrera. De
kommo i vattnet, summo, fingo
stelkramp, drunknade båda.
Konsuln inberättade olyckan
telegrafiskt och lät på kyrkogården begrafva
de båda männen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
