Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstvärlden
ARNOLD BÖCKLIN.
T^Vet finnes målare, som icke kunna
-*“/mer än måla, hvilkas enda glimt
af geni sitter i ögat, och som icke
intressera sig för annat än färger och
linjespel; men det finnes andra, sällsynta
sådana, som utom detta äfven kunna
något mera, något högre — tänka.
Af dessa få är Arnold Böcklin den
förnämste och mest typiske
representanten. Han är tänkaren, skalden bland
målarne, utom det att han som
färgkonstnär söker sin like. I hvarje hans
tafla ligger en tanke eller en dröm,
och det är detta som jämte hans
tekniska mästerskap och egendomliga
färgval gör dem så mäktigt grinande
icke blott för målarögat utan äfven
för diktarens fantasi. Man
behöf-ver icke länge ha stått och
betraktat dem, förrän man genomtränges
af den känslan: detta är konst,
stor konst.
Ty hans fantasi är underbart
storartad. Hälst dväljes den bland
gammalmystiska sagodrömmar
eller rena dikthägringar, men
äfven i dessa förstår han inlägga
en djup allmänmänsklig tanke,
en gåta, som icke förfelar sin
invärkan på åskådaren.
En för Böcklin typisk tafla är
denna: Ett öde haf. Vågorna
rulla tunga, doft brusande mot
stranden. Öfver dem höjer sig
en dyster himmel, och vid
horisonten glänser återskenet från
den sjunkna solen. Mot en
klipphäll stöder sig en hafsgud och
nedanför honom ligger en naken
kvinna.
Nå, det där var väl icke så
märkvärdigt, menar den kritiske läsaren.
Något liknande kunde nästan hvilken
skicklig målare som hälst gjort, och
sedan kunde han kallat taflan
»Aftonstämning», »Höstkväll», »Kvinnan och
hafsguden» etc.
Medgifves. Men det är icke i den
yttre ramen, som taflans värde och
tjusning ligger. Hvad som ger den lif
är hafsgudens och kvinnans ställningar
och uttrycken i deras ansikten.
Drömmande blickar mannen ut åt
hafvet. Förgäfves söker kvinnan
påkalla hans uppmärksamhet. Han ser
icke hennes nakna skönhet, icke hennes
ARNOLD BÖCKLIN : SJÄLFPORTRÄTT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
