Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDENS Ö
lockande ögon, icke de lystna läpparne.
Förgäfves stänker hon vatten på honom.
Han märker intet. Hans själ har
blif-vit fången i något högre, skönare. Han
lefver i tankens och drömmens värld.
PORTRÄTT AF FRU BÖCKI.IN.
Det är den gamla gåtan om det
innerst inne oförsonliga mellan mannens
och kvinnans naturer, om den glömska
bort från kvinnan, (kanske hat,) som
djupast rufvar i hvarje mans själ.
Och böljorna sorla och sjunga,
kvinnan lockar och ber, men
mannen hör henne ej. Till dess
vid solnedgången hans drömmar
om det oändliga, det fullkomliga
försvinna, och han vaknar upp
och leende sluter henne i sin
famn.
En annan tafla:
Långt ute i den väldiga,
oändliga oceanen, dit ingen seglare
någonsin nått, ligger en hög
klippö, »Dödens ö», i tyst och
ensamt majestät. Sakta, af
vördnad för de dödes ro, närmar
sig hafvet dess kuster. Endast
årslagens ljud från båten, som
för människan öfver glömskans
djupa vatten till fridens eviga
hem, stör den högtidliga
stillheten. Långsamt glider båten mot
öns stela klippmurar, mellan
hvilka grönskar en skuggig lund
med sekelgamla cypresser. Utom
rorkarlen synes intet lif.
Upprest i båten framför kistan står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
