Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
half millioner, däribland 170,000
judar, som bredvid den producerande
bondbefolkningen representerade
landets ekonomiska drifkraft. Man
kufvade den judiska befolkningen under
rättslöshetens tryck. Förevändningen
därtill gaf då liksom sedermera, i
Rumänien så väl som i andra land,
det påståendet att judarna genom
ocker hindrade landtbefolkningens
framåtskridande — ett påstående
hvars osanning låter sig
ådagaläggas. De bondeuppror, som under
åren 1866, 1888 och 1889 ut-
bröto i Rumänien, ägde nämligen
rum i trakter, där det hvarken
fans några judar alls eller, där
de funnos, i försvinnande ringa
mängd, och de processer, hvartill
resningarna gåfvo anledning, hafva
bevisat att klagomålen gällde kristne
godsägare.
Den författning, som furst Carol
år 1866 efter tronbestigningen
skänkte Rumänien, innehöll i § 7 den
bestämmelsen att icke kristna, således,
äfven judar, voro uteslutna från
vinnande af medborgarrätt. Men då
för tiden, medan man stod under
inflytande af det andra franska
käj-sardömets grundtankar, hyllade man
likväl samvets- och religionsfrihetens
principer. Alla infödda voro utan
hänsyn till trosbekännelse lika inför
lagen, och från furst Carols civila
lagbok öfvergick i den nya
författningen den bestämmelsen att
utöfvan-det af de vanliga
borgarerättigheterna ej berodde af medborgarrätten.
Men redan år 1867 antog det
under Bratianus ministerium valda
parlamentet en polisförordning, enligt
hvilken det förbjöds hvarje främling
att bosätta sig i en landskommun
utan särskildt tillstånd
afkommunal-styrelsen. I kraft af denna lag
be-gynnte redan då judarnas utvisande
från byar och köpingar, och den
försiggick med sådan brutalitet att
man, för att bli af med åtskilliga,
som man jagat från ort till ort,
dränkte dem i Donau vid Galatz.
Dessa förhållanden blefvo icke
okända i Europa, och på
Berlinkon-gressen 1878 vann Rumänien af
stormakterna sitt erkännande som
själf-ständig stat endast med villkor att
för framtiden religionsolikhet ej skulle
äga politisk betydelse. § 44 i
Ber-lintraktaten förklarar att i Rumänien
»åtskillnad i religiös tro och
bekännelse ej kan göras gällande mot
någon såsom grund till uteslutande
eller obehörighet i något som hälst
afseende, som berör åtnjutandet af
borgerliga och politiska rättigheter.»
Vid denna tidpunkt var de
rumäni-ska judarnas antal liksom nu
ungefär 250,000.
Rumänien fogade sig i hvarje kraf,
som ställdes på detsamma samt
erkändes mot de ställda betingelserna
såsom själfständigt konungarike. Men
knappast hade önskemålen uppnåtts,
förrän man hittade på en utväg att
slingra sig undan sina förpliktelser
— en sådan kovändning och ett så
fräckt bedrägeri, att det knappast
har många motstycken i
århundradets politiska historia. Det är nog
riktigt, sade man, att religiösa
meningsskiljaktigheter för framtiden ej
skola äga någon betydelse. Men
detta gäller endast för landets
infödda befolkning. Alldenstund
judarna äro främlingar, har
bestämmelsen ingen giltighet gentemot dem.
Den olyckliga israelitiska befolkning,
som i urminnes tider varit bofast i
landet och förvisso ej mindre infödd
än det förhärskande
blandningsfol-ket, denna befolkning, som ej häller
var undersåte åt någon stat,
stämplades följaktligen såsom fosterlandslös
och pä denna grund rättslös. Den
europeiska folkrätten fastslår
emellertid, att ingen kan vara utan
fädernesland.
Medan stormakternas mening år
1878 naturligtvis hade varit den, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
