Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
judarna genom en enkel
administrativ åtgärd skulle erhålla
medborgerliga rättigheter, afgjordes det genom
en lag af är 1879, att de i landet
infödda judarna endast hvar för sig
ägde att lämna ansökan om
infö-dingsrätt, som i hvarje särskildt fall
blott kunde beviljas genom af
deputeradekammaren och senaten antagen
lag. Det häraf följande faktum är
att från denna tid och ända till nu
sammanlagdt knappast 200 judar,
ehuru de erlagt dryga
pänningsum-mor, lyckats blifva rumäniska
medborgare. Denna 1879 års lag
utestängde dem samtidigt från allt
för-värf af fastighet, hvilken rättighet
blott tillerkändes innehafvarne af
politiska rättigheter.
Nog är det sannt att man strax
efter oafhängighetskriget visade den
högsintheten att skänka
medborgarrätt åt 900 judar, som kämpat i de
främsta leden. Men de flesta af dem
hvilade i de bulgariska grafvarna;
de andras medborgarediplom »blefvo
bortglömda» i en patriotisk öfverstes
portfölj, där de sedermera hittades
och för sju år sedan genom ett
ministeri ellt dekret tillintetgjordes.
En ny lag förbjöd judarnas vistelse
i byar och köpingar samt tillät
endast ett fåtal att slå sig ned i
lands-ortskommunerna. Talrika judiska
familjer förjagades från hus och hem
samt måste taga sin tillflykt till
städerna, där eländet bland judarna
följaktligen växte med svindlande hast.
De, som stannat pä landet, fingo
lida allt af myndigheternas
godtycklighet. Hvarje ögonblick hotades
den judiska familjen af ett
utvisnings-dekret. Stundom släpade man
fattiga gamla människor ur deras kojor
—- ja, till och med barnsängskvinnor
vräktes med sina späda barn ut på
landsvägen i snö och storm.
Undan för undan utfärdades nu
en hel serie lagar och förordningar,
som för judarne gjorde deras exi-
stens vansklig. I sin snikenhet efter
inkomster lade staten monopol på
hvarje tryggad industri, såsom
exempelvis tobaks-, tändsticks- och
ciga-rettpapperstillvärkningen. Då
tobaksmonopolet och skatten på
utskänk-ning af spirituosa infördes, blefvo
judarna utestängda från så väl allt
slags försäljning af tobak som allt
hållande af värdshus i
landsortskom-munerna. De fingo icke ens
tjänstgöra som biträden. Då blott
med-borgarne kunde utnämnas till
befattningar i staten, distriktet och
kommunen, men nästan endast judar
ägde kunnighet i läkarevetenskapen,
tillgrep man den utvägen att visserligen
anställa judar som läkare, dock endast
på sä sätt, att de i alla fall ej
betraktades som ämbetsmän och att
deras förordnande gällde för
obestämd tid, ända tills man fann en
kristen, som önskade sysslan. Det
förbjöds judarna att äga eller förestå,
ja, till och med att vara provisor på
ett apotek. Det förbjöds dem att
drifva handel med kemikalier, och
då de sedan innehade en sådan,
be-röfvades de densamma med tillhjälp
af allsköns juridiska knep. De fingo
icke vara hvarken spanmåls- eller
växelmäklare, icke ens vara
kontorister på ett mäklarekontor. De fingo
icke innehafva fullmakt för någon
tulltjänsteman, ej häller innehafva
någon speditörsaffär. Vid valen till
handelskamrarna kunde de blifva
hvarken valmän eller valbara. De
fingo icke vara direktionsmedlemmar
i riksbanken, ej ens om de valdes
därtill. Samma gällde om landets
två stora låneinrättningar Crédit
Rural och Crédit Urbain. I intet
annat land är på grund af vägarnas
och gatornas dåliga beskaffenhet
gärd-farihandeln så nödvändig och gängse,
och en mängd fattiga judar tjänte i
likhet med slovaker, greker och
ma-cedonier sitt bröd genom att föra
allehanda varor omkring i städernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
