Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svulto ihjäl, kvinnor som knöto sig
af hunger, barn, som dukade under,
ej endast af brist på en brödbit, utan
så otroligt det än månde låta —
af brist på en tår vatten. Från
öf-riga städer hade den judiska
befolkningen strömmat så talrikt
tillsamman till Rumäniens andra
hufvud-stad att många lågo i hundratal på
öppna gårdar, andra i synagogorna,
de flesta dock på kyrkogårdarna,
där man såg dem flacka kring som
hungriga vargar, pinade af
solvärmen om dagen och myggstyng
under natten. Barnen voro nästan
nakna, kvinnorna till större delen
febersjuka, alla barfota, gråtande,
torterade af den gnagande hungern och
törsten. Bland dem sågos grupper
på ett hundratal unga män, som
till-brakte dagen i två tält, men på
natten företogo marschöfningar i den
fantastiska afsikten att gå till fots
öfver Budapest till Hamburg och
därefter segla ut i vida världen.
Från denna tidpunkt använde
ru-mäniska regeringen alla medel för
att hindra utvandringen af en
befolkning, som för Rumänien betydde ett
stort kapital. Ty en stats dyrbaraste
kapital är dock människorna i
landet. Och det ringaste värde, som
kan tilläggas människan, är hvad
hennes försörjning kostar. Till och
med om man anslog uppehället för
de 250,000 judiska rumänierna endast
till den årliga summan af 300 francs
per individ, skulle man dock genom
deras utvandring gå miste om ett
kapital af 75,000,000 francs årligen.
Och då erfarenheten lär att en
människogrupp under något sä när
regelbundna förhållanden blott förtär tre
fjärdedelar af hvad den frambringar,
skulle förlusten blifva 100 millioner
francs om året.
III.
Inga försvårande åtgärder kunde
emellertid nu häjda de olyckligas li-
delse att slippa ut ur det hälvete,
hvari de befunno sig.
Och så började ett tämligen
planlöst rymmande. Ingen tänkte på
annat än fly, utvandra, såsom enda
räddningen. De, som hade några
ägodelar, sålde dem för en
spottstyf-ver och gåfvo sig i väg öfver
världs-hafvet till Amerika. Andra
skingrades för alla himlens vindar. De,
som ej ägde någonting alls, utan
dagligen svulto, tappade i sin
för-tviflan all besinning och inbillade sig
att de genom vild flykt skulle kunna
förbättra sin belägenhet. De bröto
upp till fots jämte kvinnor och barn.
På alla Rumäniens landsvägar såg
man skaror af utsvultna judar, som
vandrade åstad mot Konstantinopel
eller någon annan hamnplats,
hvilken som hälst, där de kunde finna
en redare, som för nedsatt pris ville
befrakta dem till en eller annan ö,
till exempel Cypern och Kreta, på
hvilken de hoppades kunna
förvärf-va sitt lifsuppehälle.
Många styrde färden till England,
många till P’orenta Staterna och
Kanada, många till Kina. Uppåt
Do-nau-floden, på järnväg eller till fots,
kånkade de — förgäfves — för att
fly olyckan. Varningar mot att med
en så eländig utrustning draga till
främmande, ogästvänliga trakter voro
förspillda. Utvandrareströmmen
vältrade sig framåt utan häjd. Ingen
lade tvä strån i kors för att lindra
deras nöd, utom stamfränderna i
in-och utlandet. Af den grekisk-
ortodoxa befolkningen var ingen
mänsklighet att vänta. Men med fog
framhåller en rättänkande protestantisk
präst (Nathanael årg. XVI, n:r 5)
det beklagliga i att icke häller
protestanterna i Rumänien skänkte
judarna något understöd eller visade
dem något som hälst deltagande —
»ofta nog motsatsen».
De olyckliga utvandrarna följde
dels anförare, som ingalunda voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
