Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varelserna. De ville bort, huru det
än sedan ginge dem. Hvarje dag
förde antingen på järnväg eller
ångbåt hundratals emigranter uppför
Donau till Wien, och de befordrades
vidare till hamnstäderna. Under
förra hälften af juli 1900 hade man i
Wien dagligen fyra hundra
emigranter att härbergera och försörja,
under senare hälften 1,470—2,000 om
dagen. Att skaffa tak öfver
hufvu-det åt dessa senare var omöjligt.
De sofvo på de öppna bangårdarna
eller ute pä marken.
Vid dennna tidpunkt ingick
meddelande om att myndigheterna i
Newyork nekat de rumänska
emigranterna, som med ångaren
Pho-nicia sändts från Hamburg, att gå
i land. De hade betraktats som
paupers (hemfallna under
fattigvården) och voro redan på hemvägen.
I följd häraf vägrade de
hamburg-ska ångbåtsbolagen att befordra
ru-mäniska emigranter till Amerika, och
så var denna väg fullständigt
afsku-ren. Den 10 juli telegraferades frän
Rotterdam: På grund af arbetare-
sträjk är all trafik till Amerika
inställd. Och härtill slöt sig ett
nästan lika lydande meddelande från
Antwerpen. Således voro nu alla
hamnstäderna otillgängliga.
Alltifrån utvandringens början
hade ungerska staten, i sin egenskap
af gränsland, vidtagit åtgärder mot
densamma och spärrat
rumänisk-ungerska gränsen. Det vill säga:
regeringen hade gjort det omöjligt
för hvarje emigrant att slå ned sina
bopålar i Ungern eller stanna där
någon tid. Endast de tillätos
passage, som med sin biljätt kunde
styrka att de begåfvo sig till en punkt
som låg utom Ungern, och under
hela resan genom landet tilläts ingen
emigrant stiga utanför järnvägen eller
lämna ångfartyget. Denna
omständighet ökade i hög grad
hopströmningen af emigranter till Wien, där
man slutligen måste förbjuda dem
att gå i land från ångarna, och
hvar-ifrån de, trots sin förtviflan,
omedelbart skickades tillbaka. I midten
af augusti var Wien i det närmaste
utrymdt af rumäniska emigranter.
Och långs med den
rumänisk-un-gerska gränsen såg man nu en
enastående syn: en hel jämrande,
flyktande befolkning, som kastades fram
och tillbaka öfver gränsen och låg
där i läger under skröpliga tält, ur
stånd att komma vidare eftersom den
stöttes tillbaka från alla håll, och ur
stånd till den själföfvervinnelsen att
vända åter till det land, där
martyriet väntade densamma — dubbelt
grymt numera efter dess fruktlösa
försök att undslippa det.
(Slut i febr.-häftet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
