Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMLINGEN.
Skiss af
TA et var en man, som gick hem från
^ sin älskades möte. Gatorna voro
mörka och ödsliga och ett tätt, fint rägn
föll utan uppehåll. Mannen hade slagit
upp sin rockkrage och stoppat båda
händerna i rockfickorna. Han gick
fort, ty han hade lång väg hem.
Trots mörkret och ödsligheten voro
emellertid hans tankar ljusa och glada.
Medvetandet om hans egen stora lycka
fyllde honom helt och hållet och gaf
ej rum för något annat. Hvad är det,
tänkte han. Hvem är jag? Är det
möjligt? Den stora glädjen gjorde hans
gång lätt och spänstig som hade han
varit tio år yngre, han kände i hela
kroppen en förnimmelse af värme och
han log för sig själf.
Hvarför? hvarifrån allt detta, tänkte
han. Och med ens blef han vek om
hjärtat, rörd. Han visste icke hur han
kunnat förtjäna så mycken lycka. Andra
människor hade det svårt, ensamt, han
kände ju själf många olyckliga. Hvilken
var då skillnaden emellan honom och
dem, hvad hvar meningen med det hela?
»Kanske», tänkte han, »kanske är
jag ändå bättre än de, på sätt och vis.
Kanske mera förnöjsam, enklare, kanske
mera arbetsam? Världens oro och äflan
bekymrar mig inte. Jag vill vara i
fred, jag söker ingen, jag besvärar
ingen, jag går min egen väg — och
så har lyckan mött mig.» Det föreföll
honom med ens naturligt, ehuru icke
mindre vackert för det. Han blef vek
om hjärtat, han skulle velat göra en
god gärning.
Han hade kommit till ett gathörn.
Det blåste hårdt och rägnet slog honom
i ansiktet. Han såg sig om efter en
droska, men det fanns ingen. Sin
paraply hade han glömt hemma.
I detsamma märkte han att en
främmande man gick tätt bakom honom,
och han påminde sig då, att han
värk-ligen redan en lång stund hört steg
bakom sig, fastän han icke reflekterat
öfver det. Emellertid fortsatte han sin
väg fram.
Rägnet blef värre och värre. Nu
hördes dropparnes fall mot trottoaren.
Natten blef också mörkare, tyckte han.
Han var våt, han frös. Han gick och
lyssnade på den främmande mannens
steg bakom sig, det var ojämna steg
och takten rättades efter hans egen,
märkte han, som om den främmande
velat undvika att gå om honom eller
lämna honom. Han började undra
öfver det, Låg det någon afsikt under
detta sätt att följa en annan människa
gata efter gata? Annat var knappast
möjligt, och det retade honom. Kanske
skulle det intresserat honom under andra
omständigheter, men i natt, i rägnet . . .
hvad hade den där andre med honom
att göral Han tvärstannade under en
gaslykta och lät honom gå förbi sig
för att få se på honom.
Den främmande hade ett blekt
ansikte och något visst osäkert i gången;
för öfrigt var han välklädd och hade
ingenting, som kunde fästa
uppmärksamheten vid sig. Men i ena
handen höll han en paraply, och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
