Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började emellertid så småningom krypa
öfver mig. Min fantasi arbetade
lifligt och det förflutna visade sig i
klaraste dager. Jag påminde mig allt som
passerat under de senaste trettio åren,
ja, de minsta omständigheter till och
med, framstodo tydligt för min själ.
Det ensliga i belägenheten
minskades dock något vid inträffande hårdt
väder, när jag fick mycket att göra.
Jag hade vid sådana tillfällen ej tid
att tänka, utan måste arbeta, och då
hvilar minnet, åtminstone vid det
arbete, jag fick utföra. Men när vackert
väder ånyo kom, tyckte jag mig så
ensam; jag kunde ej frigöra mig från
dessa obehagliga känslor. Jag talade
till en början ofta högt för mig själf
och gaf order till inbillade personer
omkring mig, ty man hade påstått att
om jag ej begagnade rösten så skulle
jag blifva stum. När solen klockan
tolf passerade meridianen, ropade jag
nåtta glasD *) enligt bruket om
skeppsbord. Hur ligga vi an? sporde jag
vidare rorsmannen, men påmindes, då
jag ej erhöll något svar, om att jag
var ensam. Min röst föreföll mig
ihålig och skarp och jag upphörde snart
att tala med mig själf. Jag drog mig
emellertid till minnes, att jag som
barn ofta brukat sjunga. Hvarför icke
försöka, tänkte jag, det skadar ju ej.
Jag har alltid varit musikalisk,
påstår man, ehuru någon framstående
begåfning i detta afseende ej fallit
på min lott, och en sådan var ju ej
häller här af nöden. Jag stämde upp
en visa från hembygden, och ni skulle
hafva sett hur delfiner och tumlare
togo höga skutt ur vattnet när de
hörde sången. Gamla sköldpaddor
spärrade upp ögonen och höjde sina platta
hufvud öfver vattenytan då jag drog
till med »Johny Poker» eller med »Old
Virginia shore». Men tumlarne voro
lifligare i sina rörelser än
sköldpaddorna. De hoppade betydligt högre än
*) åtta glas — fyra dubbla slag på
skeppsklockan.
paddorna, emedan dessa senare ej
kunde hoppa alls.
Den io juli hade Spray hunnit tolf
hundra engelska mil från Kap Sable.
Etthundrafemtio mil om dagen för ett
sådant litet fartyg, borde väl ha
ansetts vackert. Det var den snabbaste
seglats, kuttern gjort under hela resan.
Aftonen den 14 juli upptäckte jag ett
fartyg kranbalksvis om babord, men
natten föll på, och jag förlorade snart
detsamma ur sikte. Spray fortsatte sin
ensliga färd med surradt roder och skötte
sig som vanligt bra. Vinden var
sydlig och kursen tillsvidare ostlig. Alla
segel voro tillsatta och drogo
bra. Jag gick ibland upp på -tÆ-’V-V"
däck och tittade och fann allt _
»HAN SANDE KN BUTKI.J».
i sin ordning. I
dagningen
påföljande morgon upptäcktes
ånyo det fartyg,
jag föregående
afton sett, och
som då
kommit ganska
nära. Jag
anropade seglaren, hvilken befanns vara La
Vaguisa, trettio dagar från Filadelfia,
samt destinerad till Vigo. Kaptenen
stack en butelj vin på en smäcker lina
och kastade sladden däraf till mig.
Jag uppfångade snart butäljen och drack
den främmandes skål, och ganska godt
vin var det. Han skickade mig på
samma sätt sitt visitkort och på detta
stod: Juan Gantes. Hygglig karl den
där, tänkte jag. Men när jag bad
honom rapportera mig så ryckte han blott
på axlarna. Han talade några ord med
sin styrman, hvilken förmödligen
underrättade honom om hvem jag var,
och gjorde därefter korstecknet, samt
skyndade ned under däck. Jag såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
