Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den åsikten att ett luftskepp, som
aldrig försökts, ej borde göra sin första
färd i en så stark vind som denna.
Klockan åtta på aftonen mojnade
vinden emellertid af, och luftskeppet togs
ut på sin ponton, ehuru det då var
för sent att våga en uppstigning.
Detta var första gången luftskeppet
förflyttats ur sitt skjul.
Förste ingeniör Kober från Miinchen,
som varit grefve Zeppelins högra hand
under många år, använde den tid, då
skeppet var »utom dörrarne», för att
experimentera med dess soliditet, på
det att intet skulle vara i olag, då
den första uppstigningen gjordes.
Samtidigt måste de karlar, som det ålåg
att hålla trossarne, öfvas i att
manövrera med luftskeppet. Slutligen sattes
de två maskiningeniörerna i
aluminiumgondolerna till arbete, och
luftskruf-varne på hvar sin sida af skeppet
utvecklade en sådan kraft, att de
förflyttade icke blott själfva skeppet, utan
äfven den tunga ponton, vid hvilken
det var förtöjdt.
Skrufvarne visade sig värkligen i
stånd att utan svårighet drifva skeppet
tillbaka till dess skjul, då experimenten
slutade sent på natten. Dessa försök
den i juli ådagalade att luftskeppet
i alla hänseenden var stabilt och hade
tillräcklig stigkraft samt att
propellrarna utvecklade den åstundade kraften.
Följande dag, måndagen, förflyttades
skeppet ännu en gång ut på pontonen,
men då dagen var utomordentligt varm
fördröjdes uppstigningen till fram mot
aftonen. Vi måste afstå från hvarje
tanke på den planerade långa
försöks-resan, enär vi befarade att solvärmen
i det den utvidgade ballongerna, skulle
nödvändiggöra gasförlust och ty
åtföljande kastning af ballast, samt tvinga
oss att förkorta färden.
I solnedgången vägdes skeppet
under synnerligen noggrann kontroll af
en bland officerarne, hvarefter det gick
till väders. Det steg mycket jämnt
och lugnt, nästan majestätiskt, beskref
därefter en vid cirkel och utförde
åtskilliga manövrar för att pröfva
bruk-barheten hos dess olika mekaniska
anordningar.
Vi stego ungefär 1,300 fot öfver
sjöns yta, samt färdades 3s/j engelska
mil på 17 minuter i den riktning vi
utsett, nämligen mot den lilla vid
stranden belägna byn Immenstadt.
Skeppet hade bevisat sin styrbarhet.
Jag, som satt i aktergondolen och
mottog grefve Zeppelins order genom
talröret, lade märke till att ett af
rodren plötsligt vägrade att lyda. Det
tycktes som om handtaget för den
löpande vikten hade gått sönder och att
styrbords roder upphörde att arbeta,
därför att en del af dess tackel snott
hop sig med en metalltråd. Natten
var nära att inbryta, och då detta lilla
missöde lade hinder i vägen för
fortsatt manövrering, beslöto vi nedstiga.
Följaktligen hissade grefve Zeppelin
en stor blå flagga — signalen till att
alla ångbåtar och farkoster på vattnet
därnere skulle hålla sig på
vederbörligt afstånd, medan vi landade.
Luftskeppet sänkte sig långsamt och
hvilade på vattnet så stadigt som en mås,
utan minsta knyck eller stöt eller annat
obehag. Aluminium-gondolerna
fullgjorde nu den andra funktion, för
hvilken de voro afsedda, och jag
bekräftade att de värkligen redo för ankar
på Konstanz-sjöns vatten. Gondolerna
doppades endast två fot under
vattenytan, och luftskeppet stod i all sin
trygghet ofvan oss.
För denna präktiga landstigning hade
vi hufvudsakligen att tacka baron
Bassus, som hade sin plats i för-gondolen
och särdeles skickligt mätte ut åtgången
af vätgas, medan vi gingo ned.
Ännu var det emellertid icke slut
på missöden. Sedan vi väl kommit
ned i vattnet, hakade sig skeppets yttre
hölje fast i en stör, som sköt upp
fjorton fot ofvan vattnet. Vi afsågade
denna, men olyckligtvis befunno sig
ungefär fem fot af densamma ännu öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
