Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två andra herrar, Hagman och
Hamrin, spelte med en viss kläm,
den förre Fouché, den slipade
polisministern, som i »Madame
Sans-Géne» på sin tid så
karaktäristiskt polerades af hr Fredrikson.
»Scapins skälmstycken», den
Moliéreska farsen, vann med hr
Personnes spänstige och munfulle
Scapin samma succés de rire som
förr. Efter salig Grunder gjorde
nu hr Bergström gubben
Argan-te, och allongeperuken klädde vår
lille possekungs hufvud bra.
Af »Sällskap, där man har
tråkigt» fick man ganska roligt, trots
att hr Fredriksons prefektkandidat
ersatts med hr Hedlunds. Det
är något så välmående och lagom
öfver hr H., han var ärlig och
passabel. Af damerna var väl
fröken Sjöberg mest lyckad i
fru Hartmanns slynroll. Hon tycks
göra framsteg och skänkte replikerna
en viss fart, var också varmhjärtad, där
så behöfdes. Fru Dorschs härtiginna
var skarp nog, fröken Janson lika
vacker som alltid, och hr Personnes Bellac
presterade sitt gamla idealiska svammel.
Denna Paillerpns gnistrande satir tål
vid att ses än.
Därefter ägnade sig Dramatiska
teatern åt moralen. Mr Gaston Devore’s
»Familjeband» — fritt öfversatt -—- gafs
som en motvikt till all den glada
osedlighet, som på senare tider huserat på
våra teatrar. Detta var den Bondeska
regimens invigning af det nya århundradet.
Stycket gjorde just ingen glad, men
alla högtidliga. Det speltes med
mycken patos, särskildt af hr Örtengren, och
med mindre naturlighet. Undantag:
fröken Borgström — dittills halft begrafd
i intrigernas kista —- fröken Bosse och
hr Palme, som, eget nog, var den
roligaste i pjäsen.
En inhemsk repris är att notera från
Svenska teatern, G. af Geijerstams
»Andras affärer» med præexistens på
Dramatiska teatern — mindre lycka —
Flodin foto.
TORE SVENNBERG I »PROFKANDIDATEN».
och Djurgårdsteatern — mera lycka.
Hr de Wahl gaf som förr den
frun-timmersgalne notarien, hvilken efter att
ha snuddat vid många kjolar, ändtligen
griper fatt i en. Fru och fröken
Håkansson voro nya och bra — den förra
resonnerade med outtröttligt tålamod och
säkerhet. Hr Svennberg visade inte
den behöfliga komiken, Men det gjorde
både hr Riego och fru Sternvall — och
allra mest de Wahl, som aldrig satt
opp ett så rörligt ansikte. En tidning
talade om hans »munspel» (tryckfel för
minspel?), och visst är, att ingen af våra
aktörer har så välgymnasticerade
mungipor som han, inte ens hr Bæckstrom.
Geijerstams stycke är en hemtreflig
bagatell, ett kåseri, väl långt, men med
roliga partier.
Apropå roligt! Det finns folk, som
aldrig kan ta raljeri för raljeri — som
t. ex. inför hr Löwenadlers nyårsskämt
på Olympia. »Ragnarök» eller
»Stor-sjöodjurets sista suck» var studentikost,
vitsigt, respektlöst, och på den, som
kommit dit för att skratta, värkade det
uppfriskande. Det tillfredsställde t. o. m.
rätt höga revyanspråk, då det ägde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
