Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Cå mycket vatten, så mycket vatten!»
ut-^ ropade med häpnadsfull öfverraskning
en gammal pariserborgare, som i sitt lif
aldrig förr skådat detta element i väldigare
massa än hvad som flyter mellan
Charen-ton och St. Cloud, men en gång gjorde en
lustresa till Håvre och fick se en bit af
hafvet . . .
Det är ingalunda för att framkasta någon
ohemul antydan om att den nyaste svenska
litteraturen skulle vara vattenhaltig, som
jag börjar min litteraturrevy med
anförandet af denna anekdot. Bevare mig väl
därifrån! Men jag säger bara: Så mycket
böcker, så mycket böcker! — Äfven om
det nu värkligen är sannt, att af den under
årets sista månad periodiskt återkommande
litteraturöfversvämningen en icke oansenlig
del snart nog bortrinner i glömskans haf,
så är det icke mindre säkert att en annan
del, den goda delen, bevarar sig från detta
öde. Det är påfallande, att den s. k.
jullitteraturen öfverhufvud taget ganska
väsentligt förbättrat sig med hänsyn till
innehållets värde och därföre också räknar med
rätta på ett mindre efemärt lif än
föregån-garne. Det är icke ur mannaminne, när
den högsta eloge, som en anmälare med
godt samvete ansåg sig kunna bestå flei
talet af de böcker, som förläggarne vid
denna årstid utsända, var att de — böckerna
förstås, inte förläggarne! — »utgjorde en
värklig prydnad för divansbordet». Denna
typiska fras återkommer nu mycket sällan,
kanske också därföre att själfva divansbordet
numera lika litet hör till den obligatoriska
möbleringen i ett modärnt hem som den
litteratur i granna skal, hvilken var
speciellt destinerad att där hvila i ro.
Det kan väl hända, att den allmänna
smaken — jag menar icke den, som endast
fikar efter det modärna — har kräft denna
förändring, men hvad som också inverkat
därpå, det är förläggarnes nu allmänt
vedertagna sed att utgifva större och dyrbarare
arbeten häftesvis. Det ordnas då vanligen
så, att ett dylikt arbete eller en
sammanhängande del däraf fullständigt afslutats
just till julen och sålunda kommer med i
marknaden under den tid, då köplusten
för litterära produkter brukar väckas äfven
hos dem, som annars mest intressera sig
för de mera materiella alstren af
fosterländsk kultur.
Sådana samlingsvärk för året ha
erbjudit sig flera. Jag vill däribland påpeka
närmast, eftersom vi just tala om det
ämnet, de från Hugo Gebers förlag utgifna
litteraturhistoriska värken, dels den stort
anlagda Världslitteraturens Historia af prof.
Henrik Schiick, hvaraf första delen
»Antiken» nu föreligger komplett, samt den af
samma berömde forskare i förening med
prof. Warburg utgifna Illustrerad svensk
litteraturhistoria — denna senare, äfven
den, mycket omfattande i sina två dryga
band men mera beräknad för den stora
vetgiriga och kunskapssökande allmänheten
än den i sin art fullständigt banbrytande
och epokgörande stora »Svensk
litteraturhistoria» af prof. Schiick, hvars fullföljd
afbrutits men, som man bör hoppas, icke
afstannat. — Det har väl före dessa värk
icke varit någon absolut brist på
litteraturhistoriska arbeten, några (Wieselgren,
At-terbom, Ljunggren, Lenström) ganska
omfattande, och man kan ej häller rättvisligen
påstå, att själfständiga forskningsförsök
saknats. Men i allmänhet hafva häfdvunna
uppfattningar utan tillbörlig grund ensidigt
upptagits af den ene efter den andre, och
hvad som saknats, det har varit den klara
blicken för litteraturens hela omfattning
(således ej blott »skönlitteratur») och dess
sammanhang uti och med kulturen i dess
helhet och med tidströmningarne.
Att sammanfatta ej blott dessa senare
moment men äfven själfva
världshändelserna under det förgångna seklet har varit
uppgiften i Det XIX:e Århundradet i ord
och bild, utgifven från samma förlag i en
af den kunskapsrike och flitige O. H.
Dum-rath utförd bearbetning for svenska
förhållanden. Två af de beräknade tre delarne
äro nu fullfärdiga, och det hela närmar sig
med stora steg sin afslutning. — Att
behärska ett så omätligt material, som här
föreligger, sammangjuta den politiska och
kulturhistorien, gifva en liffull teckning af
både händelser och personer, afpassa det
hufvudsakliga och det sekundära i rätta
proportioner men ändock gifva det senare,
hvilket ofta innehåller det mest
karaktäristiska, det rum intresset kräfver, samt jämte
allt detta ägna den större utförlighet åt de
svenska förhållanden, som begäres i ett
svenskt arbete, utan att ändock låta dem
för mycket inkräkta på det hela, — detta
erfordrar egenskaper, som sannerligen icke
stå en hvar till buds. Hr Dumrath har
på det hela taget mycket lyckligt gått i
land med sitt företag, och de
anmärkningar, som i en eller annan detalj skulle
kunna göras (t. ex. mot vissa något ensidiga
och af tysk synvinkel betingade omdömen),
bortfalla inför förtjänsterna i det stora hela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
