Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det illustrativa elementet är rikhaltigt
och godt.
Ännu ett stort samlingsvärk, men hvars
utmärkta värde redan blifvit i hela prässen
så allmänt erkändt att det väl är
öfverflö-digt, ytterligare orda därom, ehuru, då det
nu föreligger komplett, det icke bör eller
får förbigås bland svenska bokskatter, är
den nya upplagan af Erik Dahlbergs
Sue-cia antiqua et hodierna (Wahlström och
Widstrand). — När jag sålunda endast
påminner härom, är det för att gifva de
fosterländska minnenas älskare en vink om att,
därest de vilja förskaffa sig detta värk, de
ej böra dröja, ty antalet exemplar utöfver
de subskriberade lärer vara ganska
begrän-sadt. — Däremot har just nu, från samma
förläggare, börjat utgifvas ett annat, det
förra i viss mån liknande, fosterländskt
min-nesvärk, Svenskt Pantheon, porträtt och
historiska planscher efter gravyrer i k.
biblioteket, nationalmuseum och enskilda
samlingar med text af grefve F. U.
Wran-gel. I samma format (stor tvärfolio) som
»Suecia», sluter det sig värdigt till detta,
så väl genom sitt syfte som genom den
utmärkta reproduktionen af dessa magnifika
gamla kopparstick, hvilkas sällsynthet gjort
dem för den stora allmänheten nästan
otillgängliga och okända, men som nu, tack
vare de nya gravyrmetoderna lefva upp på
nytt och träda fram i ljuset samt göras
åtkomliga för alla.
Ytterligare är att särskildt framhålla De
Bildande Konsternas Historia under ig;de
århundradet af Georg Nordensvan, också
förut häftesvis utgifven men nu fullständig
i ett omfångsrikt band med öfver 200
illustrationer. När den annars så ofta
missbrukade frasen, att > författarens namn är
en borgen för arbetets värde», äfven
härvidlag blifvit upprepad, har uttrycket
åtminstone denna gång haft sitt fulla
berättigande. Men mera än så. Hr Nordensvan
är nämligen, efter min ringhets enkla
begrepp, för närvarande den ende i vårt land,
som sitter inne med nödiga kvalifikationer
för att skrifva ett värk som detta. Ty
därtill erfordras ej blott en konstnärlig blick
— den kunna ju många äga, — och
konstnärliga studier — ännu fler, åtminstone i
det teoretiska, — utan därjämte en
framställningsförmåga, som vet att åskådliggöra
gången af en utveckling, som icke är den
minst märkliga i det gångna märkliga
seklet, och ställa in de motsatta riktningarne
i hvars och ens plats med riktigt afvägande
af hvars och ens betydelse för det hela.
Denna förmåga, till hvilken också hör ett
klart och pregnant språk utan ästetiserande
lärdomsprål, är i och för sig sällsynt, men
ännu sällsyntare bland konstbedönunare och
konsthistoriker (att ej tala om konstnärer!)
är förmågan och viljan till opartiskhet.
Den finnes här. Den enda anmärkningen
att göra är att hänsynen till värkets
planlagda omfång understundom nödgat till en
nog stark koncentrering. (Hugo Gebers
förlag.)
« » *
Smaken för historisk läsning gör sig allt
mera gällande, men den har ju alltid varit
omtyckt och framkallat en liflig
författare-värksamhet. En anmärkningsvärd skillnad
mot förr är dock den, att man nu vill gå
till källorna; man nöjer sig ej längre med
att omskrifva eller läsa omskrifningar af
hvad som ännu för icke längesedan gällde
såsom okränkbart fastslaget. Redan
Fryx-ell tog genom sin framställning af Karl XII
ett ganska allvarsamt nappatag med
traditionen, och han har, för vissa andra perioder,
icke saknat efterföljare; så att få se —
sanna mina ord! — om här ej förestår en
ganska allvarsam revision. Denna
behöf-ver för visso icke leda till en
»omvärdering af alla värden» eller till att
söndersmula sådana gamla stolta minnen, hvilka
ännu i dag utgöra den fosterländska
med-vetenhetskänslans ryggrad, men dock ställa
dem i en rätt och fullständig belysning.
Alla bidrag till ett sådant revisionsarbete
äro nyttiga och välkomna, när de äro
allvarliga i syfte och behandling, icke
fantasifoster af den art, hvarpå det gångna året
gifvit ett par braskande prof, ty det rättar
ju aldrig en sak, som möjligen kan vara
en smula snedvriden åt ett håll, att blifva
det ännu mera åt ett annat. Såsom en
trägen och skarpsynt forskare i historiska
urkunder har bibliotekarien Harald
Wiesel-gren sedan länge stadgad berömmelse
—-förrästen långt ifrån hans enda berömmelse.
Hans minnesteckningar, historiska
monografier och andra afhandlingar ha under
årens lopp blifvit en ansenlig mängd men
ha nu först, åtminstone till större delen,
sammanförts till en samling, beräknad till
6 häften, I gamla dagar och i våra, hvaraf
det första hittills utkommit. Det
innehåller början till en redogörelse för det sätt,
hvarpå Gustaf Vasa visste att låta
»arrangera historien», samt en de gamla
smä-delserna beriktigande teckning af hans sköna
dotters Cecilias lefnadsöden, vidare en
uppsats om konung Stanislaus af Polen och
en annan, skildrande kulturståndpunkten
i Finland under Gustaf II Adolfs tidigare
regeringsår. Fortsättningen afvaktas med
intresse. (Beijerska förlaget).
Af helt annan art är / Häfdernas Hall af
fru Cecilia Bååth-Holmberg. Titeln låter
något sökt, och undertiteln, »värklighetssa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
