Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänsjunken i beundran, välsignade
mig sedan i det oändliga och sade,
att jag under min bortovaro hade
förkofrat mig mycket. Jag kände ingen
skam öfver detta oförtjänta beröm
— därtill var mitt bedrägeri alltför
fromt.»
PERSEUS.
BRONSSTATY (50 CM. HÖg) I FLORENS’
NATIONALMUSEUM.
Som bekannt finnas flera olika Perseusstatyer af Cellini.
Den ofvan af bildade har valts såsom varande
en af de i reproduktion vackraste.
Emellertid hade B:s vandringsår tagit
sin början. Från stad till stad och
från värkstad till värkstad gick hans
färd. Den yttre anledningen till hans
rörlighet var vanligtvis antingen att
han kom i bråk med sin mästare,
hvilket på grund af hans tidigt utvecklade
själfkänsla inträffade lätt nog, eller
också att han kom på krigsfot med
sina medgesäller, hvilket för öfrigt föll
sig nästan lika lätt. Naturligtvis har
han vid dylika tillfällen alltid rätten på
sin sida. Hans motståndare äro utan
undantag skurkar och åsnor. Jag
väljer i hopen af sådana äfventyr ett, som
torde vara ganska typiskt. Under ett
uppehåll i Firenze gjorde han på
beställning ett bröstspänne i silfver, sådant
som den nygifta hustrun då för tiden
brukade bära. Betalningen blef rätt
klen — B. hade för öfrigt hela sitt
lif en genomgående otur med
betalningen för sina arbeten -— men han
hade likväl tillräckligt stor ära af sitt
spänne för att uppväcka sina kollegers
afund. En dag kom han tillfälligtvis
förbi en guldsmedsbutik, hvars ägare
tog sig för att håna och skälla ut honom.
Under det därpå följande uppträdet
dref en kusin till guldsmeden en åsna
emot den angripne. »Jag vände mig
strax emot honom», berättar denne,
»och när jag såg, att han hångrinade,
gaf jag honom med knytnäfvarne ett
sådant slag för tinningen att han föll
som död till marken. Därpå vände
jag mig om till hans kusin och sade:
Så behandlar man skurkar och
kältrin-gar! Då de gjorde min af att inskrida,
därför att de voro så många, blef jag
alldeles rasande, drog fram en liten
knif och ropade: Den förste af er, som
lämnar sin bod, kan låta de andra
springa efter biktfadern, ty för läkaren
blir här intet att göra. Dessa ord
in-göto en sådan skräck hos dem, att
ingen af dem rörde sig för att komma
kusinen till hjälp.» För sin våldsamma
fram färd fördes B. inför stadens
8-mannaråd, som utan att fästa afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
