Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kort scen. Fru Strandberg gaf där
en realistisk typ af värde.
Stycket är hvarken bäst eller sämst af
Geijerstams många — en konstig studie,
som dock försvarar sin plats bland
modärna svenska lustspel och hvars
starkt kryddade situationer det väl roat
förf. att nedskrifva mellan kapitlen i
den drömsjuka »Lille bror».
På Vasateatern upptogs »Öregrund
—Östhammar». Publiken hade roligt,
fröken Berentz, hrr Ringvall och Adami
voro skojfriska. Farsen dräptes af
Dagens Nyheter som kvällspektakel, men
dräpte i sin ordning »Geishan» som
matinéprogram. Därför tyckte jag om den.
Henrik Christiernsson har gjort
en ny treaktare, »Mammon»,
som spelats på Dramatiska
teatern. Besynnerligt nog vill förf.,
som på sina pjäser förtjänat så
mycket pängar, nu skaffa
pän-ningen ur världen. Den hindrar
individuellt lif — säger han. Så
är det nog ofta. Moralen i
stycket är den bästa. Det är
liksom »Gurli» och »Castor
och Pollux» bygdt på tyska knep.
»Mammon» är svagare än sina
föregångare, om det också väckte
skrattsalfvor hos folk, som kan
vänta i en kvart för att få skratta
i tre sekunder. De spelande
voro så snälla som möjligt.
Fröken Borgström och hr
Bæck-ström hade mest att säga i denna
torra aktie- och frierifabel. Hr
Envall gjorde en äldre fånig
baron och hr Hedlund en yngre.
De roligheter, som lagts i hans
mun, bestodo i ett omtuggande
af slutstafvelserna och påminde
på ett förvånande sätt om
anti-kvitetshandlaren i »Erotik» —
tik. Hr Personne hade maskerat
sig till en slags svensk Cyrano
med dennes näsa, och hans
spasmodiskt upplyftade ben
kände man igen från Malvolio.
Det hela var ragu. Jag har
tröttnat på knåp, längtar efter själsvärme
och stark tro. Men denna skall komma
från ungdomen .. .
I »Folkungasagan», gifven på
Svenska teatern, afklädes medeltidsanda
intill benen och visas lidelsernas röta.
Dramat äger en ohygglig intensitet
och värkar med sina ursinniga
folkscener och hemska pästakter så starkt,
att man inte på lång tid frigör sig
från intrycket. Kanske är det mest
spännande af allt, Strindberg på senare
år skrifvit. Jag behöfver ej blotta
innehållet, det har förr gjorts i »Varia».
Stora tillfällen gifvas här för begåfvade
artister att utveckla tankestyrka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
