Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODÄRNA STILEN OCH DEN
SVENSKA KONSTSLÖJDEN.
T ifvet är utveckling och äfven
kon-sten måste, om den ej skall stelna
och dö bort, följa med i denna
utvecklingens allmänna process. Men för att
kunna detta måste den först och främst
frigöra sig från de gamla föråldrade
formerna, som icke längre adekvat
uttrycka den nya tidens nya idéinnehåll.
Såsom förhållandet är inom litteraturen
med den arkadiska, den psevdoklassiska
och nu senast den porografiskt
realistiska smakriktningen, så är det inom
konsten med medeltidsstilarne, barocken
och rokokon — de ha under en viss
tid behärskat smaken, emedan de be-
tingades af denna tids inre och yttre
lif, hade framvuxit ur dess psykiska
och kulturella miljö. Men för oss nu
lefvande på mer framskridet stadium
af mänsklig utveckling äro de endast
döda former, ästetiska fossil, intressanta
studieobjekt för konst- och
kulturhistorikern, men mindre för konstnären som
sådan. Vi måste därför »sträcka
händerna utanför dessa de urvuxna
formernas trollring», när vi söka efter
något, som till fullo tillfredsställer vår
egen tids ästetiska och praktiska kraf.
Fåfängligheten i försöket att för ett
sådant ändamål låta det gamla undergå
någon förnyelsens process, att med
detta som utgångspunkt arbeta
fram en stilform, passande för oss,
kunna ju det nyss tilländalupna
århundradets sträfvanden, särskildt
på det konstindustriella området,
tydligt ådagalägga. Empiren
afskar med ett skarpt snitt
utvecklingens tråd. Alla de föregående
stilarterna kunna betraktas som
renässansens telningar, men icke
så det franska käjsardömets
förfalskade antik. Den var
visserligen blott en episod, men med
fördärfliga följder, som
åstad-kommo en fullständig tabula rasa
på konstindustriens gebit. Under
den följande, det osäkra
famlan-dets långa tid, sökte man till en
början upptaga den gamla
traditionen från medeltidsstilarne till
rokokon; men detta försök hade
endast till följd en karaktärs- och
hållningslöshet, dystert ödesdiger
för konsten. Frankrike går
visserligen ännu alltjämt i spetsen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
