Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPARFLASKAN.
Skiss af
VT ellan den stunden, då den stora
kopparflaskan försvann från
vinden, och den då den saknades, hade en
rätt försvarlig tid förflutit. Hur ofta
tänker man väl på en gammal
vattenflaska, som år ut och år in står i en
mörk vrå bakom lårar och kistor och
aldrig begagnas? Det var säkert tio
år sedan den sista gången var framme
och luftade på sig och fick vara med
på landet för att hämta hem vatten
från källan, eftersom därute inte fanns
någon vattenledning. Och allt sedan
dess hade den stått dold för världen i
sitt kulna skymundan, ty herrskapet
reste numera till badorter om somrarna
i stället för att hyra sommarnöje.
En morgon trädde emellertid dess
ägarinna själf in på vindskontoret.
Hon var en fetlagd, femtio års
välak-tad dam, hustru till den ansedde
hä-radshöfding Broman två trappor upp i
huset, och hennes ärende var att visa
sin jungfru hvilka sängkläder, som
skulle tagas ned åt den främmande
herrn, som skulle stanna öfver natten.
Men på samma gång passade hon på
tillfället att inspektera sina skatter.
Och så upptäcktes förlusten.
Hela huset kom i uppståndelse.
Visserligen kan det ju tyckas som
om det icke skulle vara någonting
synnerligt svårt för ett hjärta att mista
en gammal kopparflaska, som år ut
och år in står till ingen nytta
undangömd på en vind, men den som så
tänker har ingen aning om den
vördnad man är skyldig gamla kopparkärl
i allmänhet och gamla kopparflaskor i
synnerhet.
Ett hem kan vara fullt af
empir-möbler och atenienner, bronskronor,
kandelabrar och taflor i förgyllda
ramar, men man liksom tror inte på
gedigenheten i hela elegansen förrän man
kommit ut i köket och fått se raden
af blankskurade kopparkastruller ligga
och lysa på hyllan, under det locken
tindra upphängda på väggen inunder.
Och hvad kopparflaskorna beträffar, så
är det ju sant, att de icke kunna
intaga en så upphöjd plats som
kastrullerna och följaktligen icke häller göra
sig gällande på samma sätt. Men bara
det att kunna berätta att en sådan
pjäs finns i huset är något hedersamt
och respektabelt. Det är ju en hel
liten förmögenhet i en kopparflaska.
Mindre än en tjugo, trettio kronor kan
den inte kosta, och att ha sina pängar
så där räntelöst liggande undankastade
i en skrubb eller uppvräkta på en
vind har något generöst uti sig. Det
är lika så godt som att visa fram en
diamantring och bra mycket mindre
skrytsamt.
Således var det icke underligt att
fru Broman blef utom sig öfver
förlusten af sin skatt och rörde upp
himmel och jord för att få reda på den
igen.
Med sin uthållighet och energi
lyckades hon också snart få viktiga
upplysningar. Folk, som bodde på
vinden, hade i somras, medan
herrskaperna voro borta, sett fru Persson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
