Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde i flera timmar underhålla ett
lifligt samtal med hvarandra, och vid
afiarden saluterades med kanoner. Men
dessa gemytliga tider äro förbi. Nu
bryr man sig knappast om att hissa
nationsflaggan, och att öda bort krut
vore för dyrbart. All poesi har
försvunnit från Neptuns domäner, blott
prosa återstår.
Det var nu för mig god tid till
hvila, emedan intet arbete med
segelminskning etc. förekom. Jag
sysselsatte mig ofta med läsning och
skrif-ning och såg om mina kläder samt
lagade mat, hvilket var lätt gjordt, då
födan vanligtvis bestod af fisk,
konserver, bröd och potatis.
Den io september passerades ön
Sanct Antonio, den nordvästligaste af
Kap Verdöarna. Besticket hade slagit
märkvärdigt väl in, oaktadt jag på flere
dagar ej kunnat erhålla någon
longi-tudsobservation. Kommen närmare
land fick jag påhälsning af flere
rägn-byar, hvilka dock icke generade mig
mycket, emedan jag var beredd att
mottaga dem, Jag lämnade snart ön
bakom mig och var åter ensam på
det vida hafvet.
En natt, då jag i djupa funderingar
satt i min kajuta, hörde jag plötsligt
människoröster i närheten. Jag rusade
upp och såg då ett stort, hvitt fartyg
passera förbi alldeles inpå mig. Det
hela föreföll som en synvilla, men var
dock rena värkligheten. Jag hörde,
hur man ombord på seglaren svor
öf-ver att jag icke hade mina
boglantär-nor tända. Jag uraktlät nämligen ibland
att tända dessa, då på flere dagar
intet fartyg syntes till. En ödets
skic-kelse var, att jag icke blef
öfver-seglad; det var så nära som på ett
hår. Jag satt sedan länge kvar på
däck och betraktade stjärnorna samt
tänkte på den långa resa, som låg
framför mig.
Spray närmade sig alltmer den
region man kallar »doldrum», jag kunde
tycka det på nordostpassadens afta-
gande. Små ripplor på vattnet
utvisade tillvaron af en undervattensström,
af hvilken jag dock icke mycket
berördes i följd af kutterns ringa djupgående.
Den 14 september såg jag en
tremastare styrande nordlig kurs, men på
så stort afstånd att jag ej kunde
urskilja dess nationalitet. Det gladde
mig alltid i min ensamhet att se
fartyg passera förbi, men detta förekom
dock ganska sällan. Digra rägnmoln
började emellertid uppstiga i söder, ett
säkert tecken till att jag var doldrum
nära. Den 16 kom Spray in i denna
dystra region, hvarest stiltje, häftiga
rägnbyar och hvirfvelvindar omväxla.
Doldrum ligger nämligen emellan
nordost och sydostpassaden, och då dessa
båda vindar stöta ihop, och liksom
täfla om herraväldet, uppstå nyssnämnda
ostadiga väderleksförhållanden. Denna
region är som sagt högst obehaglig
och frestar sjömannens både närver
och tålamod. Hvad särskildt mig
beträffar, så fick jag erfara sanningen
däraf, ty af de tio dagar jag nödgades
tillbringa i stiltjeregionen, rägnade det
i sex som om himlens alla slussar varit
öppna.
Den 23 september mötte jag
skonerten Nantucket från Boston och
destinerad till Platafloden. Fartyget hade
just släppt doldrum, och jag utbytte
några ord med dess kapten.
Skonerten hade mycket snäckor och
gräs i botten, och efter densamma
simmade en mängd småfisk, hvilka gärna
uppsöka dylika fartyg, emedan de hämta
sin föda från det i botten sittande
gräset. Spray följdes flere hundra eng. mil
af en delfin, som begärligt slukade det
afskräde, jag efter mina måltider
kastade öfverbord. Denna delfin var sårad
och kunde icke som andra gå på jakt
efter rof. Jag hade blifvit van vid
fiskens sällskap och saknade honom,
då han ibland företog sig små
afsticka-re åt annat håll. En gång återkom
han tillsammans med tre gulstjärtar (en
slags oceanfisk), och dessa fyra följdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
