Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt några dagar. De voro ofta hotade
till lifvet af glupska hajar, men
räddade sig då med knapp nöd.
Fiskar-nes sätt att komma undan roade mig
mycket, och jag gaf vid sådana
tillfällen noga akt på dem. När en haj
satte efter dem, kilade de åt skilda
håll, då hajen, som ej visste hvem han
skulle angripa, råkade i förlägenhet.
Jag kastade en gång ut en gammal
järnbläcksskopa, som en glupsk haj
girigt slukade. Därefter försvann han
litet snopen öfver den bårdsmälta rätt
han fått till lifs.
Hajen har svårt att åtkomma
småfisk, emedan dessa äro kvickare i sina
rörelser och hastigt kila undan. Icke
heller har han lärt hvalens sätt att
skaffa sig föda. Om flera hvalfiskar
råka på ett sillstimm, så sätta de
vattnet i rörelse med sina stjärtar,
hvari-genom hvirflar uppstå, som drifva sillen
tätt tillsammans. Hvalarne passa då
på att med öppna gap rusa midt in i
det täta stimmet, och sluka vid sådana
tillfällen stora massor fisk. På ungefär
samma sätt förhåller sig den mordlystna
Cavallyfisken, när han träffar på ett
sardinstimm. Han förenar sig med
flere andra fiskar, hvarefter de slå en
ring kring sardinerna och få dessa allt
tätare tillsammans. Sedan simma de
helt lugnt utanför och förtära efter
behag sina mindre kamrater. Det må
förefalla underligt, att sardinerna ej
söka fly åt olika håll, men man skulle
kunna tänka sig, att räddsla håller dem
tillsammans.
Luften var i närheten af ekvatorn
mycket mättad af elektricitet, och åska
samt häftiga rägnskurar förekommo
ofta. Åskan slog en gång ned på
engelska skeppet Alert, då eldsvåda
uppstod och fartyget nedbrann till
vattenlinjen. Besättningen räddades
dock af ett annat fartyg och fördes till
Pernambucco.
Den 25 september på Lat. 50 N.,
Long. 26° 30’ W., anropades jag af
skeppet North Star från London. Det
stora fartyget hade fyrtioåtta dagar förut
seglat från Norfolk, Virginien och var
destineradt till Rio de Janiero, där
jag efter tvenne månader återsåg
detsamma.
Spray åtföljdes en dag af en
svärdfisk, som helt lugnt simmade bredvid
kuttern. Jag skulle just hämta upp
min harpun, då fisken, som tycktes
ana min afsikt, gäckande satte sitt
svärd högt i vädret och därefter
försvann. Den 30 september passerade
Spray ekvatorn på Long. 30° W. och
möttes snart af sydostpassaden. Jag
styrde nu med god och gynnsam vind
mot Brasilianska kusten och fick den
5 oktober sikte på Olinda Point.
Dagen därpå ankrade jag med Spray i
Pernambucco hamn, fyrtio dagar ute
från Gibraltar och allt väl ombord.
Var jag trött efter resan frågar
måhända någon? Icke det ringaste. Jag
har aldrig i hela mitt lif befunnit mig
bättre än då, och jag längtade efter att
så snart som möjligt få fortsätta min
intressanta färd.
ANDRA DELEN: STORMIGT VÄDER I MAGELLANSKA SUNDET.
Jag hade tvänne gånger seglat öfver
Atlanten, besökt Gibraltar, lyckats
undkomma sjöröfvare på Afrikanska
kusten och ankrat i Pernambucco, och
där var jag liksom hemma. Jag hade
gjort flere föregående resor till
nyssnämnda plats, äfvensom till andra
Brasilianska hamnar. År 1893 hade jag
blifvit anförtrodd att såsom
befälhaf-vare öfverföra örlogsskeppet Destroyer
från New-York till Brasilien. Destroyer
var ganska starkt bestyckadt och hade
ombord åtskilliga undervattensminor
och torpeder.
I samma expedition deltog
Nicthe-roy, ett annat nordamerikanskt örlogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
