Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTORIA.
Där bland rosor hon satt med sin
älskade prins
som en ros i ett hölje af siden,
i brännpunkten satt hon för fjärrglas
och lins —
slik blomma bland engelska viden!
Hon hörde dem hurra, hon såg som i
dröm
parterren en vaggande, glittrande ström,
af rosor och smycken och smiden.
Hon såg —- och hon log åt hur
lycklig hon var
att veta dem alla som sina,
att veta den härliga krona hon bar
fördunkla allt stoft som kan skina.
Hon såg på sin make, älskad och öm,
hon nickade gladt i sin vårliga dröm
vid ropet »Vivat Regina!»
Hon log, när lord Palmerstons
glasglatta blick
predikade statsmannafunder,
när i underdån-spefullt hofmannaskick
han bestraffat en ungdomlig blunder.
Hon log åt hans packor af
statsdokument,
som radades upp af en guldsmidd
betjänt:
»Majestät, värdes här skrifva under!»
För många att ögna — hon minns
en lektion
i sitt älskade Englands historia
»den visaste kvinna som sirat en tron,
sitt lands och sitt tidehvarfs gloria.»
Hon minns ett porträtt af en karlaktigt
hård
furstinna i svart med mörkfärgad bård
strängt blickande ned på Victoria.
Sin blick har den kylige statsmannen
höjt:
»Majestät, ordonnanserna bida.»
Hon rodnar— i furstliga drömmar hon
dröjt,
där hon bort låta stålpännan glida.
En tjänare är hon, bevakad och snäst,
som tyst skrifver under, hvad aldrig
hon läst,
sitt namn på hvar gåtdiger sida.
Han gick. Hon är ensam. Hon minns,
att hon såg
ett ark med det ordet »till döden».
Hon känner ej rätt hvad i
meningen låg,
om hon underskref människoöden.
Britanniens drottning mäktig och stor
ser vapenlejonets spärrade klor
på kaminen belysta af glöden.
* $ *
Prins Albert är borta, och locken är grå,
där guldet och stenarna skina,
och drottningen skyller törhända man på,
när Indiens kornbodar sina.
Men drottningen smålog vid mayorns
bankett,
på blommiga loftal hjärtligen mätt
och på »cheers» för »Victoria Regina».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
