Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska teatern har gett repris
af »Samhällets pelare». Hr Emil
Hillberg ryckte upp sig ur det
lugn, som en tid utmärkt honom,
och gaf oss en konsul Bernick,
hvars själskamp fick ett
värk-ningsfullt utbrott i sista akten.
Han var måttfull och sannolik.
På den tid, då hr H. gjorde
Bernick på Dramatiska teatern,
spelte fru Fahlman Lona Hessel.
Jag är benägen att sätta hennes
friska, kraftiga nyvärldsmänniska
framför fru Håkanssons, hvilken
lyckades i den effektfulla entrén,
men hvars apparition väl nu
icke kan ge full illusion åt den
lefnadskrya, modiga kvinnan.
Som en fläkt från atlanten kom
däremot hr Svennbergs Johan
Tönnesen. Det var så att en
sjuk kunde bli frisk bara af att
höra honom tala. Fru Sandells
fröken Bernick är känd från
Dramatiska teatern som en
värk-samt inåtvänd prestation. Nya
voro hr Axelsons Aune, en
duktig studie, hr Eliasons rätt lustigt
uffande, nervöse Helmer samt hr
Johansons adjunkt, som med
lämplig salfvelse serverade sin
moraliska pannkaka.
Stycket är som skrifvet i går,
så träffande och nyttigt. Och dock
är det gammalt. Sedan dess har
Ibsen åkt betydligt nedför backen. Det
torde inte vara många, som föredraga hans
senila nickningar, gåtborrningar och
dödmansgrubbel framför
tankehäfstän-gerna frän hans mannaår. Jag kan
inte låta bli att anteckna en liknelse,
som den bizarre, subtile Aug.
Lindberg lär ha fällt just i detta
sammanhang och hvari Ibsens tidigare pjäser
liknades vid vanliga stearinljus, medan
hans senaste blefvo upphöjda till rangen
af elektriska lågor.
Innan jag kommer med sluteffekten
i min rapsodi vill jag nämna två
svenska original, som gifvits för Folktea-
HR HANSSON SOM CHRISTIAN I »C YRAN O DE BERGERACs.
terns miniatyrsalong, Henrik Wranérs
»Insändare», en liten godmodig
en-aktsstudie från en redaktionsbyrå i
Skåne, samt ett folkstycke af Nanna
Wallensteen, »Gammal kärlek rostar
aldrig», med förargliga luckor i motivet,
men med karaktäristisk samtalston och
blick för typer. Fru Strömberg och hr
Fastbom togo priset i naturligt spel.
Mm sluteffekt blir »Cyrano de
Ber-gerac», som Dramatiska teatern vågat
sig på. Den scen, där »Mammon»
senast regerade, har blifvit en
tummelplats för den Rostandska fantasien, och
det trånga utrymmet upptages af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
