Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU HANSSON SOM ROXANE I »CYRANO DE BERGERAC». *0«™. f°’°
knådades för mycket och tavtologierna,
åtminstone i början, voro litet tröttande.
Det var roligt att se hr Laven med
mask. Apropå, jag bör inte glömma,
att hr Svennberg i »En skandal» bar
en utsökt roué mask. Nå, vid hr S:s
karaktäristiska förvandlingar är man ju
van, men hr Laven brukar mest visa
sitt sällskapsansikte. Detta var nu
hölj dt af en lurfvig, röd peruk, dito
skägg, och rösten, som brukar kasta
ett fyrverkeri af spetsiga repliker, var
nu nedlagd till grof trovärdighet och
manlig orubblighet. Denne myndige
grosshandlare Kristoffer Ringen var en
typ ur lifvet. Också hr Klintbergs
Jakob var lyckad i den sympatiska
ärlighet, som i grund och botten finns
hos denne man, fastän han af älska-
rinnan luras att
behålla bror
Kristoffers tappade
pän-gar.
Fru Strandbergs
trinda, snurrande,
intriganta hökarfru
var naturtrogen.
Hon gör bedagade
änglar bra.
In-genue-facket är
svårare att besätta.
Fru Klintberg
gjorde ett rätt friskt
försök.
Men jag har
»hoppat öfver». För
»Jakob och
Kristoffer» bereddes plats
genom det korta lif,
»Tårarnes tyranni»
fick. Denna komedi
var sä speciellt
engelsk, att den här
föll efter fyra
kvällar. Där funnos
bredvid faddäser
roliga saker, t. ex.
det frieri, som hr
Lavén —
sällskapsansikte — riktar
mot fröken Gottschalks engelskt korrekta,
vid detta angenäma tillfälle ändtligen
upptnjuknande apparition. Fröken G.
var fullt i stil. Fröken Olga
Anderssons blonda, starkt mäjslade siluett
tillhör de vackraste kvinnohufvud jag
sett. Men hon är väl orörlig. Hon
spelade frun, som lipar, så snart hon
vill ha sin vilja fram. Alla mina gifta
manliga vänner påstodo, att mr Haddon
Chambers’ stycke var utomordentligt
sannt. Kanske föll det, därför att
fruarne inte tyckte om det. Inte tror
jag, att hr Byströms spel bidrog till
resultatet. Han var sig lik, men bra.
Hr K. Nyblom värderar jag som
lutsångare och han redde sig efter
förmåga med sin gamle, galante öfverste.
Men det var dock mer teater än natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
