Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom krutet erhölls relativt långsamt
brinnande, en egenskap, som bättre
lämpade sig för de räfflade vapnen.
Men en ännu ändamålsenligare form
än den kubiska följde snart i den
prismatiska med genomgångskanal
mellan ändytorna, en anordning,
hvarige-nom tändningen blifver betydligt
jämnare och etfekten af laddningen högre
till följd af en fördelaktigare
förbränning. Genom dessa förändringar af
täthet och form hade man nu så långt
söm möjligt var lyckats erhålla ett för
de modärna kanonerna förbättradt
svartkrut, allt under bibehållande af den
gamla sammansättningen. Men att
denna sammansättning var långt ifrån
den ideella visade sig snart, då det
prismatiska svartkrutet i sin tur fick
vika för »brunkrutet». Detta utgöres
af samma beståndsdelar som
svartkrutet, ehuru i olika proportioner, då
salpeterhalten ökats på bekostnad af
svaf-let. Kolningen hos det till brunkrutet
använda träkolet drifves ej häller fullt
så långt, hvarför krutet erhåller en
brunaktig färg, hvilket namnet
antyder. Den låga svafvelhalten samt den
i brunkolet kvarvarande fuktighetsh
alten nedsätter i ej så ringa grad brun-
krutets förbränningshastighet. Om man
härtill lägger en något högre effekt
till följd af den större gasmängd, som
utvecklas, samt något ljusare rök,
beroende på en- hos förbränningsgaserna
större halt af vattenånga, har man i
det prismatiska brunkrutet vunnit
ganska stora fördelar framför det gamla
finkorniga svartkrutet. Fig. I visar
några olika slag af rökstarkt krut, som
ännu användes såväl inom vår armé
som flotta.
De stora olägenheter, som vidlåda
de rökstarka krutsorterna, hafva
emellertid hos oss liksom inom de flesta
andra land blifvit en sporre till
införandet af rökfritt krut. Man skall
tänka sig, att den intensiva rök, som
utvecklas vid skottlossning med nu
anförda krutsorter, först och främst
omöjliggör all säker snabbskjutning och
lätt förråder en ställning för fienden,
vidare smutsar vapnet, som medför
stora olägenheter, och så, att denna
rök, hvilken utgör 50 till 60 procent
af krutet, är en död vikt, som måste
transporteras, men ej kommer till
minsta nytta.
Det rökfria krutet räknar sina anor
från år 1832, då fransmannen
Bracau-not, kemist i Nancy, gjorde den
epokgörande upptäckten, att
stärkelse genom behandling med
salpetersyra erhåller mycket
brännbara egenskaper, en upptäckt,
som skulle blifva grundläggande
för hela den modärna
spräng-ämnestekniken. Kemisterna
började nu kasta sig öfver detta
så egendomliga problem, och
några år senare fann Pelouze,
äfven han fransman, att bomull
af salpetersyra förvandlas till ett
mycket kraftigt explosivämne
utan att bomullens struktur
förändras. Någon praktisk nytta
kom man likväl ej genast att
draga af dessa upptäckter, det var
först den tyske kemisten
Schön-hein, som är 1846 påvisade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
