Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MODÄRNA KRUTET
För VARIA af GR.
T dessa dagar, då tidningarna vimla
af notiser från krigsskådeplatsen i
Sydafrika och då vårt eget lands
försvar allt mer och mer träder i
förgrunden bland dagens mest brännande
frågor, kan det för mången vara af
intresse att göra en om än flyktig
bekantskap med nutidens krut. Under
det gångna århundradet, hvilket varit
så rikt på uppfinningar inom alla
områden, har sprängämnestekniken gjort
så häpnadsväckande framsteg, att man
måste stå spörjande: »hvar skall väl
detta sluta!» Våra förfäder drömde
troligen icke om, att framtidens krut
skulle hafva en
sådan förödande
kraft och att
krutröken, som under
forna tiders
krigföring skattades
så högt, helt och
hållet skulle
försvinna. Visserligen har ännu ej
det gamla
hederliga svartkrutet fått sin dödsruna tecknad,
men det undantränges årligen allt mer
och mer och måste inom kort
fullständigt vika för de mera tidsenliga rökfria
krutsorterna. Som man emellertid i våra
dagar äfven kan tala om ett
modärnise-radt svartkrut, så låtom oss först kasta
en blick tillbaka på dess
utvecklingshistoria.
Svartkrutets förhistoria är tyvärr höljd
i ett dunkel, som man ej lyckats
fullständigt genomtränga. Det har blifvit
så godt som gängse trosartikel, att det
första krutet uppfanns af den tyske
munken Bertholdus Schwartz, och man
har till och med i historien känneteck-
nat det fjortonde århundradet efter
denna uppfinning, men nyare tiders
forskare hafva framlagt ovedersägliga
bevis för, att krutets historia går
betydligt längre tillbaka i tiden, men
hvem, som är dess värklige
upphofs-man, hvar och när han lefvat, därom
veta vi intet. Hvad man däremot tror
sig känna med visshet är, att krutet
först infördes i Europa under början
af 1300-talet af morerna i Spanien,
hvilka använde det som ammunition i
kastvapen.
Den sammansättning, som
svartkrutet århundraden igenom utan afsevärda
förändringar bibehållit till våra dagar,
är som bekant 75 viktsdelar salpeter,
15 delar träkol och 10 delar svafvel,
hvilka ingredienser i finpulveriseradt
tillstånd noggrant blandas med
hvarandra. Förr under de gamla
mynnings-laddarnes tid användes allmänt
pulver-iseradt krut äfven för de gröfsta
pjäserna, och det var först med
införandet af de räfflade kanonerna som man
på 1870-talet började göra försök med
prässadt krut i form af kubiska korn,
hvilkas storlek afpassades efter vapnets
kaliber. Genom denna operation
af-såg man att gifva krutet en större
täthet och mindre antändningsyta, hvar-
F1G. I. NÅGRA OLIKA SLAG AF RÖKSTARKT KRUT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
