Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engelska mil från Fortescue Bay. På
andra sidan sundet brunno signaleldar
och jag hörde hundskall, men i min
omedelbara närhet funnos inga vildar.
En mängd sälar lågo och gassade sig
kring stränderna och jag kunde således
vara säker på att ej blifva anfallen, ty
där vildar uppehöllo sig, där funnos
inga sälar.
Påföljande dag blåste det full storm,
och Spray’s ankare började »dragga
med». Jag måste därför gå till segels
och söka en annan ankarplats längre
bort, och jag löpte slutligen med
kuttern in i en liten hafsvik på tre sidor
omgifven af land samt låg där
fullkomligt skyddad. Under andra
förhållanden skulle detta ha varit farligt, men
vildarna vågade sig förmodligen icke
ut i det hårda vädret och jag fick
således vara i fred. Jag försåg mig med
en yxa och kastade geväret på axeln,
samt rodde i land att där hugga
kokved hvaraf jag var i stort behof.
Stormen upphörde snart och jag gick
åter till segels samt ankom efter några
dagar till Borgia Bay, där den Chilenska
kanonbåten Huemel låg till ankars.
Huemel skulle ofördröjligen afgå väster
ut, och officerarna ombord där afrådde
mig att stanna kvar, emedan en mängd
Fuegoindianer svärmade omkring i
trakten. Fartygets chef erbjöd mig
bog-sering till nästa hamn, hvilket anbud jag
också antog, och samma dag ångade
Huemel med Spray på släp ut ur
Borgia Bay.
Vi ankrade på aftonen i »Notch Cove»
men välkomnades där af en williwavv
så hård, att vattnet formligen rök i
luften. I motsats mot andra williwaws
varade denna ganska länge, men
bedarrade dock slutligen något då
Huemel, som på bestämd tid skulle inträffa
i Valparaiso, lättade och afgick. Snart
kom kanonbåten dock tillbaka emedan
den oaktadt sin starka maskin icke kunde
taga sig fram för stormen — detta som
ett bevis på våldsamheten af dylika
oväder.
Sammanträffandet med de chilenska
officerarna utgjorde för mig en
välbe-höflig förströelse i min ensamhet, och
hyggliga människor voro de nästan
allesammans. En af dem var musikalisk
och föredrog sånger på tyska och ryska,
ehuru detta senare språk är mig
fullkomligt obekant. Icke häller är jag
mycket hemma i franskan, hvilket tungomål
man begagnade i mitt sällskap, men
gester och minspel fick ersätta det
felande i språkkunskapen. Chilenska
begrep jag icke alls.
Nästa dag blef jag ensam ty Huemel
afgick tidigt på morgonen. Som det
fortfarande blåste ganska hårdt, låg jag
kvar med Spray, men begagnade min
tid till att taga ombord ved och
färskvatten. Tjugufyra timmar därefter
af-seglade jag.
Litet är att säga om Spray och hennes
färd under den närmast följande tiden.
Jag gick till segels om morgnarna och
ankrade hvarje afton utan att hafva
upplefvat några egentliga äfventyr.
Slutligen en dag kom jag till ankars vid
Port Tamar, hvarifrån långt i väster
syntes kap Pillar, Patagoniens
västligaste udde, och jag hade redan då
känning af stilla hafvets långsträckta
dyningar. En värld låg bakom mig
och en annan värld gick jag till mötes.
Jag hade lyckligt och väl kommit förbi
Fuegoindianernas värsta nästen och var
glad däröfver, icke emedan jag saknade
personligt mod utan emedan jag varit
ensam och befunnit mig i en så
hjälplös belägenhet. Port Tamar var, vid
tiden för min ankomst dit, öde och
öfvergifven. Ett stenkummel stod på
en höjd, vittnande om att människor
vistats där, men hvad som blifvit af
dessa kunde ej täljas.
Den 3:dje mars seglade jag från
Port Tamar och satte kurs på kap
Pillar. Vinden var ostlig och jag hade
hoppats att den skulle stå så till dess
jag fullkomligt klarat land, men mitt
hopp gick om intet. Det började rägna
och i nordväst hopade sig mörka moln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
