Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natt, den svåraste i hela mitt lif,
glömmer jag aldrig.
Jag lyckades komma i lä om en
liten holme och ankrade där, samt
tog en öfverblick af det vilda
sceneriet rundtomkring. Svarta, skrofliga
klippor, mot hvilka Stilla hafvets
mäktiga vågor i rasande lek bröto sig,
stucko upp öfverallt. Åt öster sträckte
sig på afstånd Terra del Fuegos brutna
kustland. I väster höjde Fury Island
sina höga toppar mot molnen och i
norr visade sig en bred farled mellan
klippformationerna. Denna farled var
Cockburn channel, som mot norr
mynnar ut i Magellanska sundet midtför
kap Froward. Jag fortsatte min segling
i kanalen, och under gynnsammare
förhållanden, ty stormen hade nästan
upphört, samt ankrade den 8:de mars på
aftonen i Thieves Bay, där jag hoppades
få någon hvila efter utståndna lidanden.
Här hade jag tid att öfvertänka alla
de vedermödor, jag genomgått, och
säkerligen ännu skulle få genomgå innan
resans slut, men jag försökte intala mig
mod och detta lyckades äfven. Någon
hvila i ordets egentliga bemärkelse fick
jag dock icke; jag kunde ej sofva
emedan närverna voro för mycket ansträngda.
Men jag lagade mig i stället en god
stufning på konserverad fågel, och detta
jämte starkt kaffe gjorde åsyftad värkan.
En oemotståndlig sömnlust inställde sig
slutligen, och jag tänkte lägga mig
att sofva, men beslöt dessförinnan att
placera en mängd af de fotanglar,
Samb-lich skänkt mig, på däck. När Spray
inlöpte i Thieves Bay visade sig
nämligen ett par kanoter, och jag var
således ej ensam på trakten. Jag
placerade mina anglar på däcket så nära
hvarandra att om vildarna komme
ombord, de säkerligen, efter att ha gjort
bekantskap med otyget, genast skulle
återvända samma väg. För en vanlig
människa är beröringen med dylika
tingestar otreflig nog och skulle
måhända framlocka en och annan mustig
ed, men trampar vilden med sina bara
fötter på en mängd anglar, så tjuter
han sig helt säkert fördärfvad. Detta
inträffade också första natten under
min vistelse i Thieves Bay. Jag
väcktes vid tolftiden af skrik och buller på
däck. Vildar hade kommit ombord och
fått göra bekantskap med mina
fotanglar, och de tjöto och vrålade som lika
många hundar. Jag kastade kläderna
på mig och fattade mitt gevär samt
skyndade upp, och det visade sig då,
att en mängd indianer värkligen gjort
mig äran af ett besök. En del hade
redan begifvit sig iväg, och några skulle
just hoppa ned i sina kanoter, då jag
kom i kajuttrappan. Jag lät odjuren
paddla bort ett stycke och afsköt sedan
några skott för att låta dem veta att
jag var hemma. Därefter gick jag åter till
kojs öfvertygad om att den natten
åtminstone få vara i fred för folk, som så
bråd-störtadt tager till schappen. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
