Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. Junanon foto., Gbg.
FRÖKEN SIGNE WIDKLL.
Då skall det visa sig, om Emil
Hill-berg misstagit sig eller inte. Hans
fiender — ty ’sådana har han, sådana
har hvar duktig karl — skola då få
rätt eller orätt i sin mörka spådom.
I hvarje fall biir truppen unik. Det
unika retar alltid folk, men det är
nyttigt att väcka förargelse, direktör Ranft
må om den nye teaterledaren säga hvad
han vill.
Och han har sagt bäska saker, om
hvilkas sanning han är öfvertygad. De
gå ut på, att företaget inte är
affärsmässigt baseradt.
Fallet Hillberg-Ranft påminner för
öfrigt rätt eget om fallet Mansfield—
Frohmann i Amerika. Ranft har
genom sin i stor skala drifna
teateraffär blifvit vår Frohmann, som söker
lägga under sig allt, pjäser och artister.
Frohmann kan dock inte få Mansfield,
som i stället bjuder honom spetsen
genom landsortsturnéer. Ranft mister
nu Hillberg, som går till landsorten,
och med den konstnärliga auktoritet,
han ovillkorligen besitter, bildar han
en säregen motsats till vår store
siffer-direktör.
Återstår nu att se, om vår Mansfield,
som för rästen till utseendet erinrar
om den amerikanske, skall lyckas lika
bra som sin transatlantiske pendant.
I alla händelser önska vi honom god
jaktlycka på hans ströftåg öfver
konstens vildmarker. F. N.
SIGNE WIDELLS
FRÖDINGS-AFTNAR I GÖTEBORG.
(Bref till Varia.)
Ohälsa och influensa hade pinat oss
länge här i Göteborg; glädje, trefnad
och umgängeslif höllo på att taga
farväl af vår goda stad. Men så med
ett bröt våren in öfver oss med
solsken, ljumma vindar — och Signe
Widelll Hennes skratt jagade bort
rästen af vinter och ledsnad, det gjorde
undervärk. Men så var det om
hennes talang vi skulle tala, och den är
värd att bedömas med respekt för det
allvar, med hvilket hon tagit sin
uppgift för det personliga hon ger, för
det gedigna arbetet, stämpladt af den
omisskänneliga talangens kungsmärke.
Därför lyckades hon. Hon har
skapat sig sin egen genre, aftvingat
konsten några nya tonfall, som skola väcka
oss genom sin äkta klang, vare sig de
skälfva ur guitarrens strängar eller
skratta genom dragharmonikans låtar.
Att såsom Signe Widell och August
Lindberg före henne bryta sig ut ur
teatertraditionens kristalliserande
slentrian till det fria, personliga utbytet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
