Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan konstnär och publik, som
ensamt blir värkligt befruktande för
konsten, konstnären och publiken, värkar
pånyttfödande.
Med ett godt grepp för det som är
Frö-dings skaldiska egenart valde hon sitt
program. Det tunga svårmodet,
Sauls-motivet i den sjuke skaldens diktning,
som endast stillas vid sångens toner,
fick i dikten »Saul och David» sitt
rätta uttryck och skildrades af
fram-sägarinnan med djup känslig förståelse
och tragisk mörk timbre.
Lekande och fint, med mästerlig
poängtering föredrog hon det lilla
skådespelet »En bal». Det sätt hvarpå
publiken gouterade detta, ger oss osökt
anledning att föreslå fröken Widell
ensam spela en hel komedi för oss, när
hon kommer igen. Hvad säger fröken
Widell om Holbergs »Jeppe på
Bjerget» eller något liknande ur den rika
danska komiska repertoaren?
Bredt, saftigt och öfverdådigt säkert
gaf hon oss den ena humoristiska
svenska bondvisan efter den andra såsom
t. ex. »I valet och kvalet», »I åa ä e ö»,
»Tre jäntor m. fl. till dess den till
sista plats fullsatta salens Stormande
jubel ej ville taga slut och nådde sin
kulmen, när hon knöt sjaletten om
huf-vudet och neg för publiken! Det var
stor intelligens parad med det mest
smittosamma goda humör man väl på
länge sett, och med dessa
framställningar har hon icke endast själf ryckt
upp i ledet bland konstens främste,
utan hon har också därmed bundit den
nu i sjukdom lidande skalden en
oförgätlig hederskrans. —x—.
REVY.
TNe bägge senaste symfonikonserterna
brakte af mer uppseendeväckande
nyheter en dansk symfoni af Louis
Glass och ett norskt rondo infinito af
den märklige Chr. Sinding, ett af de
mest fräjdade namnen inom den nutida
komponistvärlden. Glass’
kompositioner äro däremot mer omtvistade;
be-gåfning finns där, något af drömmande
poesi i Robert Schumanns anda —
smärre pianosaker lyckas honom också
godt — men till kraftgeni liksom till
symfoniker får han tvinga sig, och det
kommer då något forceradt öfver hela
hans alstring. Glass symfoni liksom
ett par förut gifna kammarmusiksaker
äro icke alster af sund, stark, blodfull
konst; de kunna ju likväl ha ett och
annat af intresse att uppvisa, mest för
fackmannen, som har intresse af att
se, hur det hela är gjordt. Den
fu-gerade afslutningen bleknade emellertid
vid jämförelsen med finalen i Hugo
Alfvéns symfoni, hvilken äger i fullt
mått den kraft och eld, som man här
saknade. Vid konserten rörde sig
knappast efter någon af de fyra satserna
publikens händer till applåd; det är
detta, som kallas succés d’estime.
Sindings rondo hade däremot blod;
trots hela den imponerande tunga
barock-ståten, lyste den norsk-norska
norskheten igenom. Sinding älskar att
arkaisera, ehuru hans väg till Bach
går öfver Wagner; i all den stränga
figurationen klingar emellertid ofta den
norska folktonen igenom. Sindings stil
påminner något om den norska
allmogekonsten, dock saknas naiviteten.
Icke kan man precis entusiasmeras öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
